torsdag 24 mars 2011

Såklart...

Såklart att det inte var lika lätt på landstingssjukhuset. Åtminstone verkar det inte så. När de efter en dryg vecka äntligen ringde tillbaka kunde de inte säga något om något förrän jag infunnit mig på ett första möte. Där kan behandlingen diskuteras. Men med tanke på att de, trots att vi bor många hundra mil bort, inte kunde tänka sig att ta ens det samtalet över telefon, så är vårt hopp om att de ska vara flexibla med att få göra delar av behandlingen på hemort (på egen bekostnad) väldigt litet.


Tiden vi fick? Om en dryg månad... Tack.

2 kommentarer:

  1. Kram till er, jäkla trist att det inte blev pluss på stickan denna gång! Men nästa gång, då!! Förlåt att jag inte kommenterat tidigare, har varit lite kaos. Kram! ♥

    SvaraRadera
  2. Men så surt. Vilket sjukhus är det? Konstigt att de inte kan se till patientens bästa och vara flexibla. För ett FET är det ju trots allt mindre att medicinera än på en full ivfbehandling. Nä stå på er och spela an på ert dotter och svårigheter med barnvakt/långa resor...
    Kram,
    XB

    SvaraRadera