Snart dags igen

Prinsessan är snart 17 månader och vi börjar känna oss redo för ett nytt försök. Ett syskonförsök. Jag hoppas att det inte kommer vara lika psykiskt påfrestande. Det lär inte bli lätt, det förstår jag, men någonstans borde det vara annorlunda. Jag menar blir det "bara" lilla V så är vi helt okej med det. Men det är klart att det vore fantastiskt med en liten syster eller bror till henne.

Pratade precis med privata kliniken där vi har ett fryst embryo. På landstingssjukhuset har vi två. Men vi börjar med det där enda.

När jag får mens ska jag kontakta kliniken för ett första VUL på dag 4-6. Det för att kolla hur livmoderslemhinnan ser ut (den ska vara tunn vid den tidpunkten i cykeln) och för att se så där inte finns några gamla äggblåsrester kvar.

Resultatet av det ultraljudet kommer bestämma när jag ska börja med Gonal-F. Lägre dos (75ie trodde syster M) och kortare tid än vid en IVF-behandling. Man tar Gonal-F för att vara säker på att där kommer en ägglossning, berättade Syster M. Jag som hoppats slippa sprutor denna gång, men men - det finns värre saker.

Runt dag 10 är det dags för VUL 2. Då är det tänkt att man ska kunna säga exakt när återföringen kommer ske. Man kommer ge mig ett datum för kvällssprutan (Ovitrelle) och 3 1/2 dygn efter det är det så dags för återföring.

Om hon var tvungen att gissa, och det tyckte jag hon var, så trodde Syster M att återföringen skulle ske på dag 16.