Jag har varit på föräldrautbildning. Mest för att få veta exakt var jag ska bege mig när det är dags, men också för att lära mig lite medicinska facktermer på engelska. Lustgas och slempropp var ju inte direkt glosor som dök upp i plugget.
Det mesta är ju same-same i förfarandet. Förutom att man här
behöver ta med sig en himla massa mer själv. Som engångstrosor, bindor och blöjor t ex. Och att pappan till barnet inte är välkommet mer än på vanlig besökstid. Ja förutom under förlossningen förstås. Men stanna över natten när barnet är fött, det kan man glömma såvida man inte föder privat.
Lite hemskt också var att barnmorskan rådde de som planerade att ta taxi till sjukhuset att inte säga att de var på väg till förlossningen vid beställningen. Tydligen hade det hänt flera gånger att taxin då inte dykt upp. För att de tycker det är läskigt eller för att de inte vill smutsa ner sin bil, menade BM. Galet!
Mer galet var att hon tipsade om att ha någon slags plastlakan i sängen när BF närmar sig, "om vattnet går så är det bra" sa hon. Och det är det ju. Men sen fortsatte hon "för när ni kommer hem vill ni ju inte sätta igång och tvätta sängen". Eeehh... Näe. Men när jag kommer hem hoppas jag väl att pappan till barnet, han som inte fått stanna över natten på sjukhuset, ombesörjt den biten. Men något sådant finns knappt på världskartan här.
Trots att det på ytan verkar vara likadant i England och i Sverige, är det stora skillnader i jämställdheten. Här förväntas mamman vara hemma med barnen. Dagis är svindyrt och täcker oftast inte ens en hel arbetsdag i öppettider, så man måste även ha en nanny. Många har inte råd och tycker det är galet att jobba enbart för att betala någon annan att ta hand om ens barn, vilket gör att de istället är hemma till barnet är tre år och får börja "gratisdagis". Tänk då att man har 2 eller kanske 3 barn med ett par års mellanrum. Det slutar lätt med att kvinnan är borta från arbetsplatsen i 6-7 år.
Männen i sin tur är i allmänhet mycket mindre delaktiga i omsorgen av sina barn. Ett exempel är en mamma jag träffade som blev helt chockad då jag berättade att sambon skulle ta med sig dottern hem till Sverige på besök över en helg. "Men vadå" sa hon "ska inte du med"? Det skulle jag inte, varpå hon utbrast "vet du, det skulle jag aldrig våga göra, jag litar inte ens på att sonens pappa klarar av att ge honom frukost själv". Och med tanke på att den här pappan oftast for hemifrån innan sonen vaknat och kom hem efter att han somnat så var det inte ens en överdrift. Hon menade det verkligen.
Inlägg
