Ja den är ju naturligtvis helt oviktig. Egentligen. Vikten. Jag tycker jag är tjockare den här gången, men när jag på IKEA i torsdags ställde mig på en våg (eftersom jag aldrig ägt och aldrig kommer äga en våg själv) visade den 83 kg. Med tunga skor och kläder. Så om man drar av en 2-3 kg är det nog rättvist. Och det är nästan exakt vad jag vägde den här tiden förra graviditeten.
Här har jag bara vägts en enda gång under mina läkarbesök. Det var vid det första då jag redan var i tolfte veckan. Då vägde jag 68 kg. En bra bit över trivselvikten (60-63 till mina 176 cm), men så nådde jag ju aldrig riktigt dit efter dottern fötts (pendlade snarare 65-68). 66-67 någonstans låg den nog då embryot sattes in.
Vilket innebär att jag faktiskt gått upp mindre den här graviditeten. Men slutvikten är densamma. Och det är lite intressant. För min mamma som fött tre barn har sagt just det. Att hon gått upp helt olika med oss tre, men att vågen på nedkomstdatum stannat på ungefär samma siffra. Och då pratar vi rätt rejäla viktskillnader då hon första gången var 17 år och sista 37. Första gången gick hon upp 16 kg, sista 9!
Men det kommer ju vara en lång väg tillbaka efter förlossningen. Dryga 20 kilo som ska bort. Och säg nu ingenting om att det bara rasar när man ammar. För det gäller kanske andra. Inte mig. Tror möjligtvis att det blir lättare den här gången då jag redan är van vid att inte sova. Jag tror att jag liksom nödåt för att få någon slags energi att orka med första gången. Nu är det visserligen dubbelt upp med två barn, men samtidigt har jag lite vanan inne att sova lite och ändå få i mig mat som är någorlunda bra på någorlunda regelbundna tider. Måste ju. Dottern behöver detsamma!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar