Döda eskimåer?

Hjärtat på mig stannade för en sekund i morse.

Det ringde. Först på min mobil. Jag hann inte svara. Just som jag lyssnade av svararen och hörde att det var från sjukhuset ringde det på M:s mobil också. Dolt nummer. Det måste vara dom tänkte jag och svarade. Det var dom.

"Ja ni ska ju komma hit för en frysåterföring idag" sa syster I. "Eeehh... Näe" svarade jag förskräckt och förklarade vår situation. Att syster L i samråd med mig och överläkare kommit fram till att vi skulle vänta.

"Det finns det inga journalanteckningar om här" sa syster I. Och syster L som särskilt påpekade hur noggrant hon skulle anteckna då hon skulle iväg på semester. "Vänta lite ska jag kolla med labbet" sa syster I.

Det var då mitt hjärta stannade. Kolla med labbet. Våra eskimåer. Hade de redan tinats? Det dröjde ett par minuter. Ett par evighetslånga minuter. Sen var hon tillbaka.

"Ingen fara. De har inte tinat era embryon. Jag blev lite orolig där ett tag" sa syster I. "Gissa vad jag blev då..." svarade jag. "Näe men vi har en sådan här dubbelkontroll" sa syster I "för att det inte ska kunna hända, det var därför jag ringde er nu".

Slutet gott allting gott. Jag ska höra av mig som tidigare sagts när jag får mens. Men nu har förstås konspirationsteoretikern i mig slagit till igen. Var det verkligen så. Att eskimåerna inte tinats. Varför skulle syster I då bli orolig? Eller ens behöva kolla med labbet? Om de verkligen alltid hade den här dubbelkontrollen som hon sa, då borde hon ju veta. Eller var det så att en kanske tinats och de inte sa något. Att när vi sen ska göra en återföring får höra "den ena klarade sig inte". Ååååhhhh så jobbig man är som tänker så. Men du vet, om inget av de sedan klarar sig, då kommer jag ju tänka så än mer... Hoppas hoppas att vi får ett tillbaka och att det blir till liten bebis, så jag kan gräva ner konspirationskärringen för tid och evighet.