Vecka 24+6: Mardröm?

I natt jag drömde...

Ja var det en mardröm? Obehagligt kändes det åtminstone. Men egentligen. Inget farligt hände. I drömmen alltså.

Så här var den. Jag såg mig i spegeln och upptäckte att magen hängde väldigt långt ned. Jag tänkte "jo nog är det här en pojke allt, åtminstone om man ska tro de som pratar om att magen ser olika ut vid flick- och pojkgraviditeter". Detta utan att jag faktiskt vet vilken mage som är pojkmage och vilken som är flickmage. Hur som helst. I drömmen hängde min mage så långt ned att jag var tvungen att stödja den med händerna för att det inte skulle trilla ner, om du förstår vad jag menar. Som när man bär en tung kasse med båda armarna och är på väg att tappa.

Plötsligt stack en fot ut genom min mage. Som om att skinnet var tunt och elastiskt som en ballong. Sen kom en till. Jag blev chockad över hur stor bebisen redan var och försökte trycka tillbaka fötterna och sa "snälla lilla du, inte så". Typ.

Sen vaknade jag. Mycket märkligt. Märklig känsla.

Jag vet ju att magen är större än sist, och att jag pratade om det senast igår. Och att jag för ett par veckor sen såg den här bilden:

Det kan ju kanske förklara en del...