Så var det då dags för den där tiden jag fick istället för den jag missade. Läkartiden då det skulle diskuteras hur en framtida förlossning skulle gå till med tanke på att jag sprack rätt mycket sist.
En gynundersökning. Tänkte jag. Trodde jag. Men det var fel. Nej bara lite frågor. Typ "bajsar du på dig?" På riktigt. Det var vad de undrade. När jag sa att jag inte haft några sådana problem alls, sa hon att det nog var lugnt. "Men vill du inte titta" frågade jag. Det ville hon inte.
Hon förklarade att man däremot skulle lägga in i journalen att man vid förlossningen skulle överväga ett kontrollerat klipp down there för att undvika att jag spricker på samma ställe. "Lättare att reperarera" menade doktorn. "Vad tycker du, vill du" undrade hon. Vad vet jag. Vill jag att någon ska klippa mig i det allra heligaste? Eehh... kanske inte min högsta önskan, men om en läkare förklarar att det är det bästa för att undvika att historien upprepar sig, ja då är det ju inte mycket att snacka om.
Sen följde en massa spring. För här bokas inte alla besök i en och samma dator inte. Nej då. Läkaren sa att vid IVF-graviditeter gör man ultraljud vid vecka 28 och vecka 34 i det här landet. Dessa besök var jag tvungen att gå till ultraljudsenheten för att boka. Sen. Sen skulle jag gå tillbaka till "min" läkares reception för att boka ett uppföljningsmöte... Okej. Bort till UL. Ta lapp. Vänta. Komma in. Få veta att, oj hoppsan - ena besöket är inte inlagt i datorn, läkaren missade det. "Nej jag kan inte göra något annat än det som står just här" sa administratören surt "vill du se själv eller" fortsatte hon och vände skärmen mot mig. Ååhh... Tillbaka till "min" läkares reception. Ändra. Vänta. Tillbaka till UL-receptionen. Vänta. Ändra. Eller inte, för näe - det finns inte i datorn ännu. Men vad f-n... "Jo, här är det förresten, men det lades ju in för 3 minuter sen" sa administratören och lät förvånad. Eehh... ja det var ju då jag var där och ändrade!
En timme på sjukhuset varav ungefär 5 minuter spenderades med en läkare. Under de 5 minuterna lyckades hon dessutom skrämma mig lite grann. Hon hittade inte hjärtljudet och begärde in en portabel ultraljudsmaskin. Lite orolig blev jag. Men det här är en så livlig bebis att h*n ju rörde sig då och där, så bara lite. På ultraljudet syntes h*n tydligt. Hjärtat slog fint och h*n sträckte på nacken och viftade med benen. Söta!
Inlägg
Skönt att hjärtat slog! I sådana lägen är det ju toppen med en livlig bebis. Envisa barn är "jobbiga" för sina föräldrar men kommer att klara sig väldigt bra i livet :) (en liten reflektion från en expert - vi är ju det, vi som inte har barn ;)).
SvaraRaderaIbland tänker jag på hur våra invandrare uppfattar våra myndigheter, vår byråkrati och våra rutiner i det här landet. Så mycket är självklart för oss men inte alls logiska ur ett allmängiltigt perspektiv. I min värld tycks ju "ditt lands" sjukvårdsrutiner aaaaningen omständiga, ineffektiva. Bara att avsätta ett par dagar för läkarbesök i framtiden :)
Med hopp om att du "håller tätt" även framöver ;)
Kram!