Jag vet att man inte får säga det (jag vet också att man som IVF-are spottar åt folk som säger så, liksom de som klagar på illamående eller skrikiga barn - jag har själv gjort det), men jag trivs inte med att bli tjock och tung. Jag älskar förstås det faktum att jag är gravid och vad det (förhoppningsvis) kommer ge oss. Hade det inte varit för det hade jag i detta nu varit ute i joggingspåret och levt på vatten och groddar. Typ. Jag är ingen smal-smalis i vanliga fall, men dagens norm sitter hårt i mitt undermedvetna och jag försöker se ut så att jag trivs.
Jag tror att om jag bara fått en kula hade det kanske blivit bättre, men nu är jag 176 cm lång och med dottern gick jag upp 20 kilo. Jag känner mig emellanåt som en jätte!
På magbilderna tycker jag kulan ser rätt modest ut än så länge. Men om dagarna känns det inte så. Kanske för att det här är mitt perspektiv:
Det är också så att med kläder tycker jag att jag ser betydligt mer gravid ut än utan kläder. Märkligt det där. Kan ju vara för att jag förra graviditeten gömde mig i tält medan jag den här gången biter ihop, morskar upp mig och bär tajta kläder för att minska på jätteeffekten:
Inlägg
Sååååå snyggt med svart klänning!
SvaraRaderaOch med DET DÄR perspektivet förstår jag om din uppfattning är att magen är liiiiite större än den faktiskt är :)
Kram!
Fiiiiiiiiiiiiiiin du är!! Och man får visst klaga. Bry dig inte om vad de rättfärdiga ivf-ordningspoliserna säger.
SvaraRaderaKram!