Ser på bebisräknaren till höger att det är 100 graviditetsdagar kvar. Etthundra. Det är ju massor ju. Känns som att det ska vara så mycket färre. Men snart är det ultraljud igen. Sen jul. Sen nyår. Sen ultraljud ytterligare en gång. Och sen. Sen är det dags. Två barn. "Klarar vi det" frågade sambon härom morgonen efter en osedvanligt tuff natt. Dottern vaknar fortfarande minst en gång varje natt och nu när både hon och jag är toksnoriga blir det inte mycket sömn över. Det kommer såklart bli tufft med två små. Men visst ska vi klara det!
Sjukstuga
-
Gittan har varit sjuk och jag med. När man är 40 år och har mycket feber
(mellan 39 och 40) i tre dagar, blir man inte så kaxig. Då kan det bli så
att man ...
8 år sedan
Inlägg
Jag tror man vänjer sig ganska fort till att vara fler i familjen. Var det inte samma tankar man hade innan första kom?
SvaraRaderaJa man vänjer sig...men jag tycker det är så mycket jobbigare att vara f-ledig och hemma ensam med två barn hela dagen, särskilt att orka aktivera det äldre barnet när man är trött och har en skrikande bebis bredvid. Det är så lätt att det äldre barnet blir besviket när det inte får full uppmärksamhet :(
SvaraRaderaNär båda föräldrarna är hemma går det dock mycket bättre :)
Kram o lycka till!
/XB
Ja hundra dagar är långt (ibland) men jag tror att hux flux så sitter du där och det är plötsligt dags :) Och klart ni kommer att klara det! Ni har ju inget val ;) Kan säkert vara tufft. En kollega har just fått sitt andra barn och den lilla ärtan skriker så förtvivlat (något med magen tror de, kanske mjölk-känslig) och hon är helt slut. Jag tror det mesta löser sig (notera det meeeesta), som min vän (andra M) brukar säga, det vill bli bra!
SvaraRaderaKram!