Ett litet steg för mänskligheten, ett stort för mig. Jag har nu hängt ensam i stugan i två nätter. Mycket för mörkrädda lilla jag. Men att åka hem till stan när värsta sommarvärmen vankades kändes inte aktuellt.
Medan föräldrar och svärföräldrar varit oroliga över att jättegravida jag ska sitta ensam på landet utan bil (ja och utan körkort också, kanske ska tilläggas) har jag, peppar peppar, litat på att bebisen där inne ska sköta sig ett tag till, men däremot varit orolig över spökena.
Men jag har än så länge lyckats hålla dom på behörigt avstånd och bara varit litelite rädd på kvällar och nätter. Herregud, jag ska ju få en liten att ha ansvar över, jag måste ju lära mig att vara själv även i en mörk, enslig stuga.
Imorgon kväll kommer M hit och jobbar resten av veckan härifrån. Han är efterlängtad, kan jag säga! Mer än vanligt. Särskilt under dygnets mörka timmar. Dom andra, dom soliga, då har jag inga som helst problem med att bara softa i all ensamhet. Fast särskilt ensam känner jag mig inte då jag har en bebis i magen som verkar vara mer vaken än sovande! Mycket hoppade, studsande och dansande där inne!
Härliga tider!
Inlägg
Duktig kicka! Jag är också lite skraj för mörkret, föredrar inte o sova själv i vårt hus.
SvaraRaderaMen man är modigare än vad man tror ;-) Bra att du haft busungen som studsat runt därinne, då har du liiite sällskap i alla fall!
Kramar!
Hej
SvaraRaderaVille bara skriva några rader till dig och tacka då din blogg varit en stor hjälp för mig nu när det var dags att genomgå IVF för min del. Sökte runt på nätet när det väl var dags att starta med behandling och fastnade för din sida. Har fått klarhet i en hel del som var suddigt tidigare, samt att du är en stor inspiration i alla stunder! Har till och med nu själv börjat blogga som en hjälp på vägen tack vare dig! Lycka till i fortsättningen med den lille/lilla, jag följer din resa!
MVH Åsa