onsdag 29 februari 2012

Vecka 37+6: Stressa mindre och bli gravid?!

Alla som är (eller har varit) ofrivilligt barnlösa har garanterat hört den kommentaren åtminstone en gång. “Slappna av, stressa ner, sen kommer det gå av sig själv”. Detta från naturligtvis välmenande vänner, men… När man är mitt uppe i det så känns den där kommentaren lite som en smäll på käften. Så det ärmitt fel att vi inte kan få barn? För att jag inte kan slappna av?

I vårt fall är det dessutom så att det finns klarlagda medicinska anledningar till att vi inte kan få barn på sk naturlig väg. Mina äggledare är ihopväxta. Så jag kunde ju slappna av och stressa ner till förbannelse och ändå inte bli med barn.

Även under själva IVF-behandlingarna fälldes denna välmenande kommentar. Och då är det svårt. För att gå igenom IVF är stressigt. Och det är svårt att slappna av. Dels har du pumpat kroppen full med hormoner. Dels är det denna eviga väntan. Veckor av förberedelser med sprayer, sprutor och vagiatorer. Sedan frågan – ska vi få ut några fina ägg? Efter det – ska några ägg bli befruktade? Och till sist – ska embryot som planteras in fästa och bli till ett barn? Jag kan säga att det är två olidliga veckor då man håller sig så länge man kan bara för att sedan gå på toaletten, torka sig, blunda, be en liten bön om att där inte ska finnas något blod på pappret. Sen antingen pusta ut och vänta till nästa toabesök då proceduren upprepar sig – eller… falla ner i det bottenlösa svarta ofrivilliga barnlöshetshelvetet igen.

Försök att inte bli stressad eller spänd av det.

Men så häromdagen postade en vän en artikel på Facebook. En artikel från Norge om en studie publicerad i British Medical Journal, som visar att stress intepåverkar chansen att lyckas med konstgjord befruktning:

Conclusions: The findings of this meta-analysis should reassure women and doctors that emotional distress caused by fertility problems or other life events co-occurring with treatment will not compromise the chance of becoming pregnant.”

Och jag kan tänka mig att där finns fler med mig som drar en lättnadens suck av den slutsatsen. Det var alltså inte mitt fel att vi inte lyckades de där gångerna våra behandlingar slutade med minus. För tanken har ju såklart funnits där. “Om jag bara… slappnat av… stressat mindre…”

3 kommentarer:

  1. Jag älskar dig för det här inlägget!!!
    Jag är ju sjukskriven, egentligen inte alls för att "jag inte ska stressa för då ger jag det här en verklig chans". Men när det gäller stress så vill jag inte ens behöva tänka tanken efteråt OM (Gud förbjude) det inte skulle gå som vi önskar - "var det för att jag stressade?". Det sista de sa till mig på ÄD-kliniken var just att "inget du gör kan påverka det här, inte stress eller något du äter - inget". Det var väldigt skönt att höra. Men... att få höra det från flera håll är psykologiskt väldigt skönt!
    Så tack igen!
    Och hoppas att lillen tittar ut av sig själv alldeles snart :)
    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Javisst är det skönt att få det lite på pränt på något sätt. Det ÄR faktiskt så att det inte spelar någon roll. What will happen will happen. Och ert lilla ägg ska väl sjuttsingen ha borrat in sig nu!
      Kram!

      Radera
  2. Man börjar tänka lite annorlunda efter 5 misslyckade IVF, vad felet är! Vissa forskare påstår att immunförsvaret påverkar chanserna att bli gravid, då ska man inte stressa, blir bara värre. NK-cellerna blir mer agressiva och attakerar fostret, embryot. Gjort IVF pågrund av lånsamma spermier och så upptäcktes det att jag har endometrios, kan vara så att i ena äggledaren är det stopp. Endometrios är en autoimmun sjukdom så jag kan ha problem med immunförvaret. Blev gravid när jag slutat jobbat och vilade de 12 första veckorna i början av dena graviditet. 1:a blev MA( vilade ej). Gjorde också akupunktur tog prednisolon och albyl minor. Sådana som jag räknas väl ej med i studien? utan de flesta 60-70% lyckas ju bli gravida på 3 IVF enligt forskning även om de stressar eller ej. Sen ger vissa upp, adopterar istället. Jag kommer i alla fall ta det lungt, ej jobba om vi ska försöka få ett syskon! Denna foskning är ej bevisad ännu, men i USA och England använder man sig utav Prednisolon, tar också prover på NK-celler. Men jag tror att i framtiden kommer det att bli bevisat.

    Hoppas att allt går bra! Det är visst snart dags!

    Kram

    SvaraRadera