Ett år, en månad och fyra dagar. Så lång tid tog det för landstinget att ens höra av sig angående vår köplats. Vi har förstås själva ringt ett antal gånger för att höra hur behandlingen av remissen gått, men alltid blivit surt avsnästa med ord som "men ni står ju i kö, det vet ni ju". Ja, det vet vi, men eftersom vi inte hade någon aning om ifall alla nödvändiga prover var tagna (vår första läkare hade strulat tidigare) så remissen kunde behandlas vidare, ringde vi gång på gång för att få svar. Behövde vi göra något mer, behövde dom ta fler prover, behövde vi fylla i fler papper?
Till slut gav vi upp. Vi visste ju ändå att väntetiden var lång. För lång. Så vi vände oss privat.
Där fick vi veta vad vi trodde, vissa prover var inte tagna, andra helt enkelt bortslarvade - något som sinkade vårt första försök med en månad.
Nu vill alltså landstinget med oss igen. Dom meddelar att vi ska få komma på nybesök "inom några månader" och under tiden är dom tacksamma om vi skickar alla provsvar och journalkopior. Sista frågan i enkäten dom vill att vi ska fylla i är "egna kommentarer" och jag vill bara skriva BLÄ!!! Blä för att det tar så lång tid, blä för att ni är så oförstående för ens egen otålighet, blä för att det ska spela någon roll var vi bor någonstans för att få en rimlig kötid, blä.
Vi skickar förstås in och väntar. Det är ju inte direkt gratis med privat IVF, men vi kör på som planerat i augusti, för då lär vi inte ens nått fram till att vara aktuella för vårt så kallade nybesök.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar