Överreagerar jag?

Ja, det gör jag nog. Jag insåg det när jag försökte förklara en sak för oförstående M och lika oförstående bästa vän.

Vi satt i bilen på väg till sommarstugan och midsommarfirandet. Jag berättar för dom om ett MMS jag fått tidigare på dagen. Det kom från en gammal barndomsvän som jag inte hört av på länge. Vi var bundis som små (våra föräldrars sommarstugor är grannar) men har, som det så ofta blir, glidit ifrån varandra. Vi hade en kort "lära-känna-varandra-igen-period" via Facebook i höstas. Gick igenom barnbiten och hon berättade att hon och hennes kille försökt länge, fått missfall, men nu äntligen var gravida. Jag förklarade vår situation och det kändes som hon förstod. Hon hade ju varit nästan där i alla fall.

Nåja, till MMS:et. Där stod ungefär "hej, ses vi till midsommar hos föräldrarna". Inget konstigt med det. Det märkliga, tyckte jag, var att hon skickat med en bild på sin bebis. Helt omotiverat. Jag har redan fått "jippie-vi-har-fått-barn-MMS:et" och det stod inte "se så stor vår lilla blivit" eller liknande, där var bara en fråga om helgen, inte ett ord om liten bebis, men en bild på densamme.

Det är när jag kommit så här långt i historien som jag inser att varken M eller vän kommer förstå, men jag försöker ändå. "Men barndomsvännen VET ju. Hon har dessutom varit i närheten av vår situation själv och borde förstå att det är svårt. Att man inte tycker det är kul att få bebislycka upptryckt i ansiktet."

"Men hon menade ju inte så..." säger M och vännen. Och det är klart jag vet att det inte var något illasinnat bakom MMS:et. Det är inte det som är grejen. Jag kan knappt förklara det så det låter rimligt för mig själv. Ens när jag sitter här och har all tid i världen att få till orden rätt för att det ska verka sansat. För det är inte sansat. Det är helt galet.

Naturligtvis unnar jag barndomsvännen all lycka, det är som jag skrivit tidigare. Det är inte missunnsamhet, det är avundsjuka. Avundsjuka på bebislycka jag vill att jag och M ska få uppleva.

Jag trodde att barndomsvännen av alla skulle förstå avundsjukan. Känna till den. Att hon av alla skulle vara försiktigare med omotiverade bebisbilder via MMS. Att man kan ta ett "bebisen-har-anlänt-MMS" men att hon strax efter sitt missfall kanske inte velat ha "tjena, läget?" på MMS med bifogad bild på kompisens underverk.