Vecka 7+1 eller är det 7+2 eller tom 7+3...?

VUL igår. Pyret satt kvar och satt rätt.

Eftersom kliniken har sommarstängt fick vi en tid på gynmottagningen. Mitt i akutbesöken. Vilka just då, tack och lov, inte var så många. Läkaren var man och ganska ung. Troligtvis mer van att hantera just akutfall än en otroligt efterlängtad graviditet. För så fort han satt in "VUL-grejen" sa han "ja du är ju gravid och det sitter rätt". Alltså missförstå mig inte, men på IVF-kliniken är allt ju mer inlindat i ett rosenskimrande leende än ett kallt konstaterande. Det tittas och tittas och sen vänds skärmen mot en och de säger vad de nu ska säga. Men inte här. In med prylen, 2 sekunder, sen "du är gravid". Haha! Det var lite kul. Att se olikheterna.

Sen mätte han och lät oss höra hjärtat. Dess frekvens och embryots storlek, 1,2 cm, indikerade 7+2 dagar. Mannen i telefon på kliniken för ett par veckor sedan sa att igår var 7+0. Pappren jag fick med mig igår i sin tur sa "enligt ET 6+5. Men där tror jag han räknade på ett "vanligt" 2-dagars embryo så jag gissar att man får lägga på 3 dagar och få 7+1. Så vilket stämmer? En dag hit eller dit i och för sig, men ändå, kul att hålla räkningen lite. Och så småningom hoppas jag ju få till lite magbilder. När det börjar synas. Om det får börja synas. Nu räknar vi ner de kritiska tolv veckorna och fortsätter hålla andan. Men med ett lite större leende på läpparna.

Vecka 5+3

Ringde journumret till kliniken i fredags. De har ju sommarstängt till jag skulle vara i vecka 8 vilket är alldeles försent för ultraljud då man tidigare haft ett utomkvedshavandeskap. Fick prata med P som räknade ut att jag räknat fel. Men bara på en dag. Han menade att jag då var 5+0 då jag trodde det var 5+1. Hur som helst, de ska ringa tillbaka med en tid för ultraljud. Det blir troligtvis om en dryg vecka.

Skönt. Det är liksom första hållpunkten. Om det sitter kvar och även sitter rätt, då kan vi börja hoppas på riktigt. Till dess är vi väldigt återhållsamma i våra känslor. Även om lyckoruset ibland sköljer över en för att sen tryckas tillbaka av förnuftet som säger "vänta lite, vänta till du vet litelite mer, sen kan du hals-över-huvud-hoppas-och-glädja-dig-även-om-det-då-ändå-inte-behöver-gå-vägen".

Så vi fortsätter med vad vi är vana vid. Vi väntar. Och vi hoppas.

På plussidan (dvs symptom jag känner igen från förra graviditeten): Trötthet, panikhunger, lite värk i livmoderstrakten ibland.

På minussidan (dvs symptom jag inte känner igen...): Frånvaron av ömhet i brösten, värk i vänstra sidan (hade i och för sig det även vid förra graviditeten, men då visste jag ju att den vänstra äggledaren var svullen).

Vecka 4+6

Tusen tack alla fina för söta grattis! Det värmer.

Till rubriken... Ja alltså, jag är inte helt säker på den där uträkningen. Vecka 4+6. Men visst är det väl så att man på isättningsdatum räknar bakåt antalet odlade dagar, så ägglossning skulle ha varit 23 juni, sen när jag petar in det i graviditetskalendrar så får jag vecka 4+6. Vet inte om det stämmer. Men typ.

Är mer orolig över grynet än räkningen. Förstås. Ett utomkveds är ingen rolig historia och innan det kan uteslutas kan jag nog inte riktigt pusta ut. Jag vet att jag väl inte kommer göra det ens då, det vet varenda IVF-are som fått plus på stickan, att man inte riktigt tar det för givet förrän man tittar in i de där ögonen på BB.

Testdag FET 2

Min egen teori om ömma bröst, den att när brösten icke ömmar går det åt skogen, det kan nu kasseras, ty imorse testade vi positivt!

Jag vågar dock inte ta ut något endaste dugg i förskott. Jag tycker dessutom att strecket är lite svagt. Det var det den gången vi fick utomkveds också. Därför väntar jag med värsta hurraropen till första ultraljudet gjorts. Sist fick vi göra det i vecka 6+6. Man är noga med tidigt ultraljud då man haft utomkveds, eftersom risken är stor att man råkar ut för det igen. Men naturligtvis är vi lyckliga. Så här långt! Vilken vecka och vilken dag är jag i månne... Måste googla. Var ju ett femdagars...

Ruvardag 12 FET 2

Denna ruvarperiod har blivit dåligt dokumenterad. Mitt i semestern har jag prioriterat slapp vid radion då dottern sovit middag, och långa middagar eller sköna TV-kvällar då hon gått och lagt sig för natten. De tider jag annars bloggar.

Imorgon ska det testas. Jag är på dag 33 i cykeln och har ännu inte fått mens. Men känningar har funnits. Till och från med början i tisdags. Dag 28. Den dag jag i normala fall får mens. Dag 31 i fredags var den dagen då man enligt när jag fick ägglossning beräknat att mensen skulle komma.

I tisdags var jag säker på att minuset var ett faktum. Igår likaså. Men ännu inget blod. Ännu.

Jag har även haft en konstig pulserande känsla i magen. Den känns både som inuti och utanpå om man sätter några lätta fingrar kring naveln. På något sätt känns detta positivt. Jag tänker att det kanske är ett undermedvetet minne. Ett bra minne. Kanske kändes det så då dottern huserade där inne? Jag hoppas. Imorgon bitti får vi veta säkert.

Ruvardag 3 FET 2

Eftersom vi gjorde FET i ostimulerad cykel får jag heller ingen hormonbehandling nu efteråt. Inga kladdiga vaggisar med andra ord. Inget jag saknat direkt. Men det gör ju att alla symptom man känner faktiskt är symptom och inte bara biverkningar av Progesteronet. Så gissa om jag känner efter. Redan... Jodå. Är inte brösten lite ömma. Lite ömmare än tidigare i alla fall. Är dom inte? Fast det är förmodligen just på grund av allt kännande. Och klämmande. Haha.

Nästa fredag är mensen beräknad. Nästa måndag har vi testdag. Även om det är rekordkort väntetid känns varje dag väldigt lång. När jag tänker på det vill säga. Med en dotter som tar fokus från grubblerier och utan vaggisar som påminner en, händer det faktiskt att jag alldeles glömmer av alltsammans.