Knappt hade jag skrivit gårdagens inlägg förrän Knodden började buffa mer än någonsin. Hela magen kändes som en spärrballong och det tryckte nedåt. Hela natten. Ja så känns det åtminstone så här efteråt. Jag har inte sovit som en prinsessa direkt. Och då insåg jag. Jag är lite rädd. I det närmaste skräckslagen. Hur ska jag klara av smärtan?
Sjukstuga
-
Gittan har varit sjuk och jag med. När man är 40 år och har mycket feber
(mellan 39 och 40) i tre dagar, blir man inte så kaxig. Då kan det bli så
att man ...
8 år sedan
Inlägg
Åh, det är oerhört spännande tider du (och vi som läser dig!) lever nu!
SvaraRaderaJag vill passa på att säga att jag hänger med och girigt läser alla uppdateringar, medveten om att jag varit usel på att lämna avtryck en lång tid.
Jag hoppas att de dagar som är kvar av väntan är långsamma och så sköna som möjligt. Jag hoppas också att det är mer nervositet än rädsla du beskriver, du kommer att klara det här galant!
Varma kramar!
Tänk att det snart redan gått 40 veckor. Förstår din oro, kommer nog att känna precis det samma när man hamnar där!! Snart sitter du där hemma med ditt livs största underverk!! Visst ska det bli mysigt! Längtar så att få träffa den lill* jag har i magen!!
SvaraRaderaKram
Du kommer klara av det fint! Efteråt kommer ni vara så stolta!
SvaraRaderaSmärtan är en del av det fina ni ska få vara med om, en liten bebis kommer ju till er!
Skickar över massa positiva tankar, det kommer gå galant! Öh, tänk inte för mycket (lätt o säga...) utan låt kroppen och barnmorskorna sköta sitt.
massa kramar!