Nu är jag säker. Det går inte att förbereda sig tillräckligt för bebis. När saker strukits från att-göra-listan tillkommer alltid något. Jag har börjat finna mig att det är så.
Men jag har funderat lite på det här som folk kallar "boande". Många pratar ju just om blivande mammor som "boar", som förbereder för bebisens ankomst, som att det vore något djuriskt, instinktivt hos just kvinnor. Tänk det tror inte jag på. Att mammagenen skulle ha något med det att göra. Åtminstone inte i mitt och M:s fall.
Jag tror snarare att det handlar om att vara realistisk. M tänker nog "det där hinner vi sen, det där kan vi fixa när som helst". Medan jag i min tur vill ha allt klart för jag känner på mig att "sen" kommer vara rätt sprängfullt med att ta hand om bebis. Det är ju vad alla säger, att dom tre första månaderna är galna, att dom själva inte minns riktigt varför allt gick i ett, varför maten slevades i stående vid diskbänken, varför det inte fanns någon tid kvar. Men alla säger samma sak. Därför vill jag ha så mycket som möjligt färdigt. Realism, inte modersinstinkt.
Ett råd jag fick av en vän med sjumånadersbebis förresten. "Kom ihåg att dom tre första månaderna bara är en fas, då är det lättare att ta sig igenom, för hur mysigt det än är så är det jobbigt och ibland övermäktigt".
Och visst är det så med tuffa perioder. Att om man vet att där finns ett slut, så är det lättare att klara det bra. Hon berättade om andra i hennes föräldragrupp som sett på den första tiden med rosafärgade glasögon som istället nästan gått in i väggen när dom insett att allt inte var så enkelt och bara härligt. Utan att omställningen att från att ha varit två, till att bli tre, där den tredje kräver 100% uppmärksamhet, kan tära.
3 dagar kvar nu. Undras om Knodden tänker komma i tid. Maria gissar på att h*n kommer idag, jag hoppas du har rätt! Jag har gissat på imorgon, mamma på torsdag och M på lördag.
Inlägg
Tänk att det är så nära nu. Det har verkligen varit roligt att följa med på er resa ända från då jag började läsa din blogg i januari. Jag önskar dig och din M all lycka till nu när dagen D snart närmar sig. Själv tänkte jag vänta med att föda i 7 veckor till (om jag får bestämma). :-)
SvaraRaderaVerkar som du har en väldigt klok inställning till den första tiden med bebis. Jag vet att det kommer vara fullt upp för er men hoppas ändå nånstans att det finns tid för en liten rapport om hur förlossningen gick sen när det är över.
Stor kram och all lycka till!!!!
Tror inte heller att boandet finns i "mammagenen" för hos oss boade vi båda fast på helt olika sätt och vi prioriterade olika saker.
SvaraRaderaDå Molly kom lite tidigare än väntat så var vi ju inte klara (blir man nånsin det?) med allt vi hade tänkt oss, men det funkade jättebra ändå. Man märker ju ganska snabbt vad som saknas och då får man skaffa det. Eller rättare sagt, då får partnern skaffa det... I alla fall var det så hos oss då jag inte gick ut alls den första tiden.
Rosaskimrande är tillvaron ibland som när man bara sitter och myser med bebisen och det är verkligen underbart. Men sen finns ju andra sidan också då jag inte fattar var dagen tog vägen och jag fortfarande inte har klätt på mig... MEN det är det värt:)
Vi får väl se om Knodden är redo idag eller om h*n vill vänta ett par dagar till!
KRAM
Just det, en sak som verkligen är bra att ha är bärselen (eller sjalen). Särskilt de dagarna då bebisen är så mammig/pappig att man inte kan ta ett steg utan att hon skriker. Vi fick vår först i fredags och en sån enorm frihet det var att plötsligt faktiskt kunna röra sig och samtidigt ha en nöjd flicka intill sig!
SvaraRaderaDå gissar jag på fredag förmiddag runt 11-snåret :-)
SvaraRaderakramar!!
Nej, nej! Det är inte mammagenen! Det är shoppinggenen!!! ;-) Det är bara en bortförklaring för att man ska få shoppa mer än man behöver. :-)
SvaraRaderaJag hade hört ungefär samma som du beskriver innan jag fick mitt första barn. Att det var sååå jobbigt, att man var sååå trött och att man inte hade en chans att komma in i duschen innan 15-tiden på eftermiddagen. Jag kände inte igen något av det. Varken vid första eller andra barnet. Jag tror det är skrämselpropagande från folk som vill visa att de är fantastiska som "klarar av det". Det är klart att det finns perioder då barn är mer intensiva eller krävande. Eller barn som inte mår bra av någon anledning. Men annars...? De sover mycket, säger till när de vill ha mat eller närhet och i övrigt är de rätt behändiga. ;-)
Jag förstår inte problematiken hos de personerna. Lyssna inte på dem! Ni kommer få det härligt!
Kram!
Ta det som det kommer, allt löser sig. Att tiden går fort kan jag inte mer än instämma i, men visst hinner man med saker under dagarna - om man vill. Grejen är väl den att man bara vill njuta av det lilla livet och allt anat känns oviktigt:) Kram z
SvaraRadera