Inte för att det behövdes. Mensen kom ju redan i förrgår, men kliniken brukar vilja att man gör ett test för att utesluta att det skulle vara en annan blödning. Men man vet liksom. Där fanns inget som helst utrymme för tvivel på att det här var något annat än mens.
Det känns tungt. Förstås. Men jag har lite skygglappar på och försöker att inte tänka på det. I de flesta fall skulle jag säga att det är en usel taktik. Men just i detta tror jag det är det bästa. Kraften behövs till familjen och nya försök. Den kan inte "slösas" på att sörja det som aldrig blev. Imorgon ringer vi landstingssjukhuset och hör när vi kan sätta igång igen.
Skit-testdag!
SvaraRaderaSkönt att höra att ni har siktet inställt på ett nytt försök!
Ska inte ropa ut en massa käcka kommentarer för det behöver man verkligen inte i det här läget men... jag håller på er - det ska lyckas en gång till. "Det vill bli bra" säger en vän till mig och det tycker jag liksom är så schysst!
Kram!
Vad tråkigt!!! Jag verkligen känner för dig..
SvaraRaderaVille mest kommentera här och berätta att jag hittade din blogg förra veckan och fastnade här, har läst igenom nästan hela. Läser inga andra liknade bloggar, men din fastnade jag för.
På något sätt hjälper det mig att läsa om din historia och om ditt mirakel. Jag och min man har försökt i tre år och nyligen gått igenom vårt första IVF, som inte fungerade. Väntar nu på försök 2.
Ditt sätt att skriva på har hjälpt mig lite, för jag känner igen mig i så mkt av det du beskriver.
Jag önskar dig verkligen all lycka med ert försök till syskon, det kommer gå! Tron måste finnas där (även om den grävs ner av alla andra känslor ibland). Tack för din fina blogg! Kram
jävla fan alltså....avsaknaden av ett streck är som att slå huvvet mot en betongvägg...
SvaraRaderaNu kör vi igen då...suck
Krams