Nybesök på stora sjukhuset

Idag var dagen då vi skulle till stora sjukhuset. Lämna trygga kliniken och hoppa fritt fall ut bland barnmorskor och läkare på ett nytt ställe. Det stavas g-r-a-t-i-s-f-ö-r-s-ö-k. Jag tvivlar inte på att kompetensen är densamma men onekligen är det så, att hade vi obegränsat med pengar, alternativt om man fick utnyttja sina gratisförsök var man ville, hade vi stannat på lilla kliniken.

Jag var ju orolig över detta byte, eftersom tidigare telefonkontakt med sjukhuset varit ganska dålig. Alla tillfällen har slutat med mig i tårar. Jag försökte dock intala mig att det var sekreterare jag talat med och att läkare och barnmorskor säkert är lika empatiska som dom vi träffat hittills. Och det var dom. Vi blev väl omhändertagna, fick prata med en läkare som frågade om våra tidigare behandlingar och konstaterade att vi fortsätter så. Det har ju funkat bra, förutom att utgången inte varit den önskade. En undersökning gjordes och sen blev det planering med barnmorska.

Här slutade allt lite förvirrat. Hon sa "det bästa är att du får en vanlig mens innan vi sätter igång, men då kan vi göra det på dag 1 istället för 21 så ni hinner innan jul". Okej, bra. Bara det att planeringen vi sen fick med oss hem räknades på dag 1 på nästa mens och inte näst-nästa... Jag ska kolla upp det där imorgon, men annars är det bara att gå till Apoteket och hämta ut en ny arsenal mediciner och sätta igång när vi fått "go". Känns fantastiskt skönt.

Fast det är klart. Besöket slutade med att jag plötsligt förstod definitionen "storma ut", men det är en annan historia...