Ja lite orolig blir man ju. 9 dagar sen mens. Inte troligt att det är IVF-en som funkat, snarare att någon av M:s små rackare smitit förbi på något mirakulöst sätt. I så fall, väldigt troligt att det befruktade ägget sitter fast någonstans i mina trasiga äggledare.
Samtidigt. Jag har inte känt något. Den gången då det hände, då vi fick utomkveds, var jag vid det här laget rejält öm i brösten. Nu - nada.
Imorgon bitti då ska teststickan fram. Visar den plus finns chans att jag kan se redan då om det är "på riktigt" eller om det sitter fast utanför. Vill minnas att det där pluset var rätt svagt den gången, tydligen vanligt vid utomkvedshavandeskap.
Och jag måste erkänna, att blandat med oron finns ett litet hopp. Ett fåfängt försök att tro på det omöjliga, att tro att mirakel faktiskt kan inträffa, tänk om...
Fast det är nog bara så att jag är sen. Jag menar, jag har läst om dom som plötsligt fått en cykel på över 50 dagar efter IVF. Själv är jag ju inne på futtiga 36.
Sjukstuga
-
Gittan har varit sjuk och jag med. När man är 40 år och har mycket feber
(mellan 39 och 40) i tre dagar, blir man inte så kaxig. Då kan det bli så
att man ...
8 år sedan
Inlägg
Mirakel inträffar ju faktiskt. Och varför skulle det inte hända just er? En niodagarsförsening är ju rätt mycket, även i ivf-sammanhang.
SvaraRaderaJag tror vår son är ett sådant mirakel efterssom vi fick till honom på egen hand, men nu sägs vi behöva icsi. Hur gjorde vi i så fall honom? Så jag tror på mirakel!
Jag hoppas, hoppas, hoppas att det hänt ett mirakel för er! Ett mirakel som satt sig på alldeles rätt ställe!