Som i reklamen

Häromdagen träffade jag gravida vännen. Hon som efter fyra IVF-er äntligen fick ett plus på stickan. Nu är det bara veckor kvar till dom är tre.

Det var så härligt att se henne. Jag har ju jämfört vår sitation med deras många gånger. Mitt ibland märkliga beteende har blivit normalt efter att ha fått bekräftelse från dom att så här kan det vara.

Även sorgen har jag sett och sett mig själv i. Den där som alltid finns där, även om man försöker tänka bort det. För det är ju inte så att jag går omkring i ett konstant depp och inte försöker. Det är snarare så att jag gör allt för att ha roligt när roliga tillfällen bjuds, men det finns alltid något litet i mitt sinne, säkert inte uppfattbart för andra än mig, som lägger lite-lite sordin på tillvaron.

Det har jag tyckt mig se hos gravida vännen också. Till nu. Det var som i den där reklamen, den där om tvättmedlet som tar bort den grå hinnan på vittvätten. Exakt så. Det där lite grå var som borttvättat. Hon log på riktigt, hon var sig själv igen, hon var där med hela sin uppenbarelse.

Vilken lättnad. Det försvinner. Det går att andas hela vägen ner i lungorna igen. En dag går det. En dag hittar det där mirakulösa tvättmedlet hem till oss med.