Storma ut

Om man idag tittar upp definitionen på "att storma ut" kan man läsa "M (som i jag då, inte min bättre, mer behärskade hälft...) lämnar provtagningen på stora sjukhuset".

Allt gick som sagt finfint på vårt första besök på stora sjukhuset igår, tills vi kom till vi-är-friska-blodprovet. "Kan ni ta ett nytt" frågade syster K, "det går så mycket snabbare än att vi ska begära in dom provsvaren från privata kliniken".

Inga problem såklart. Vi letade oss fram i alla korridorer till provtagningen, tog varsin lapp och satte oss att vänta. "Vilken tid det tar" sa jag till M. Längre än på andra stora sjukhuset och längre än på kliniken. Men det gjorde inget, tyckte jag, det hade ju gått så bra allt. Jag var så lättad. Det blev M:s tur, han försvann in i bås 2, det blev min tur och stegade in i bås 3. Jag lämnade lapp och leg och satte mig tillrätta i stolen, kavlade upp ärmen och väntade. Sjuksystern letade i datorn, men hittade inte vad hon sökte. "Här står bara att du ska hit och ta blablabla-provet (ja vad man nu medicinskt kallar testet man tar för att se så man nedreglerats av nässprayen, för det var den termen hon använde) i november". Jag svarade att "jo jag ska hit i november för det provet när vi börjat nedregleringen, men nu ska jag bara ta prov för att se så jag är frisk". Hon svarade att "det står inte i datorn". "Men" sa jag "min sambo sitter i båset bredvid och tar just det här provet, vi ska ta samma".

Tydligen var jag en idiot som trodde att den vetskapen skulle hjälpa henne, det var i alla fall vad hennes blick sa när hon upprepade "vaddå, vill du att jag ska ta blablabla-provet på dig" och gick iväg för att ringa ner till fertilitetsavdelningen (hur vidrigt är inte det namnet egentligen, fertil är ju det sista man är...). M blev klar, kom in till mig, vi väntade i dryga fem minuter sen kom systern in igen. "Näe, jag får inte tag på dom" säger hon. "Okej..." säger jag lite frågande. "Men nu är ju min sambo här, han har tagit exakt det jag ska ta..." Hon tyckte väl att jag var lite tjatig, men jag tänkte att hon kanske kunde dra lite blod av mig, se vilka prover som skulle tas och lösa det i labbet sen. Alternativt dra lite blod och vänta tills hon fick tag på fertilitetskliniken. Jag menar det är ju inte så att man ber att få lämna blodprov för skojs skull, eller så att det skulle skada, mig veterligen.

Hon blev bara mer och mer irriterad. "Jag kan inte ta något prov på dig, det står inte i datorn, du måste gå tillbaka". Jag sa förvånat "vaddå, tillbaka ner till fertilitetskliniken, vad hjälper det?" Varpå hon blev skitsur på mig och säger, IGEN "ja, eller vill du att jag ska ta blablabla-provet på dig eller?" Det må låta larvigt, men då brast det för mig. Jag slet åt mig väska och jacka och STORMADE UT och sa något i stil med "hur svårt ska det vara att vara lite flexibel". Kärring eller liknande barnslig förolämning kan ha hängt med av bara farten...

Jag kände mig idiotförklarad. Jag kan tycka att hon kunde ta mitt blodprov ändå och kolla testerna efter. Är det så att hon ABSOLUT inte får det tycker jag hon borde ringt till hon kom fram. Går heller inte det anser jag att hon kunde lagt upp det bättre och sagt till exempel "jag kan inte få tag på fertilitetskliniken, det enklaste är att du går tillbaka ner, sen när du kommer tillbaka kan du bara knacka på min dörr så slipper du vänta igen". Jag hade blivit lite irriterad då, men jag hade förstått.

Saken är ju den att läget var känsligt. Vi hade precis pratat i timmar om vår barnlöshet. En främmande karl har stoppat upp instrument i mitt allra heligaste och vi hade ytterligare en ganska jobbig behandling framför oss. Jag var psykiskt slut och kunde inte hantera situationen.

Sen kom det dåliga samvetet. Det gör det alltid när jag brusar upp sådär. Det händer sällan. Eller det händer åtminstone sällan med människor jag inte känner. Jag kände "tänk om jag förstört sjuksysterns dag för att jag inte kunde kontrollera mitt temprament". Jag sa det till M också. M som när jag kom hem på kvällen frågade "jaha, har du ringt och bett om ursäkt nu eller?" För det är så jag gör. Mesiga lilla jag. Men jag gjorde det inte den här gången.

Blodprovet togs för övrigt när jag stormat ut och sen även stormat in på fertilitetskliniken...