Nytt tillväxt- och flödesultraljud igår samt CTG på "semestersjukhuset". Jag var oerhört nervös innan, men svaren var positiva. Knodden har växt till sig. Till och med lite mer än sin egen låga kurva. Förra gången var h*n ju 23% mindre än snittet, den här gången "bara" 13% mindre. Hjärtfrekvensen var fin och flödet mellan moderkaka och Knodd likaså.
Men varför skulle allt bara vara bra? Nej Knodden som tidigare legat så fint med huvudet nedåt, till och med fixerat sa ju min barnmorska, har nu vänt andra sidan till och ligger i säte.
Det var ju lite tidigt att Knodden var fixerad redan i vecka 31, men då sa min barnmorska att det inte alls var helt ovanligt. "Semesterbarnmorskan" vi träffade förra veckan sa att hon nog inte tyckte att h*n var fixerad utan att huvudet var rörligt och nu på ultraljudet hade h*n alltså vänt sig. Jag berättade om den påstådda fixeringen för läkaren som sa "du det händer nästan ALDRIG att en bebis är fixerad så tidigt som i vecka 31". Trist att få höra att min barnmorska som jag ju litat på haft så fel...
Läkaren sa "jag vet inte hur det är där du bor, men här gör vi vändningsförsök i vecka 36, du får kolla när du kommer hem".
Vändningsförsök. Det är inte kul har jag förstått av dom jag känner som fått göra det. En hel dag av obehagligt knådande av magen. En vän sa dessutom bara för ett litet tag sedan (då när vi fortfarande trodde Knodden var fixerad, annars hade hon nog hållit inne på den här informationen) att hon gjorde vändningsförsök, men att förlossningen sen slutat i akut kejsarsnitt och att hon kände 4-5 andra som varit med om samma sak. Vändningsförsök och sen förlossning med akut kejsarsnitt som resultat. Det känns ju inte så upplyftande direkt.
Så nu snälla Knodden. Vänd dig, vänd dig, vänd dig och fixera!
Jag vet inte om det är inbillning, men sedan igår kväll har sparkarna känts lite annorlunda. Det är som att dom medför ett tryck nedåt. Ett tryck som gör att jag reflexmässigt kniper ihop underlivet. Det kan ju vara att h*n ligger annorlunda, det kan också vara inbillning för att jag vet att h*n ligger annorlunda, eller så vänder h*n på sig eller så... Näe, inte kan det vara på gång nu snart. Det är ju fem veckor kvar. Och enligt beräkningarna igår väger Knodden bara cirka 2,2 kilo och lite mer kött på benen behöver h*n innan h*n får titta ut tycker jag.
Inlägg
Skönt att det var bra med tillväxten, besvärligt med läget. Det kan ju förstås lösa sig naturligt och alla skräckhistorier om vändningsförsök ska man nog försöka borste ifrån annars hade man ju inte fortsatt med den metoden (lättare sagt än gjort förstår jag). Min BM har också sagt att de kan fixera sig så tidigt som vecka 31, men hon har ju misstagit sig om en del annat;) men jag förstår känslan av misstro... Håller mina tummar att allt bök är Knodden som vänder sig! /kram z
SvaraRaderaHurra för tillväxten! Men skit att rackarungen vänt på sig igen!
SvaraRaderaTydligen kan man (möjligen, kanske, eventuellt) påverka vändning genom att själv vara upp-och-ner. Alltså stå på händer (för den som orkar det i nionde månaden) eller lägga sig på rygg på golvet med fötter och rumpa upp mot en vägg eller soffa. Fast då är nog nästan ett vändningsförsök att föredra.... ;-)
Hoppas knodden snurrar tillbaka snart så du slipper fundera mer på det.
Kram!
Håller med de andra, skönt med tillväxten men trist med läget. Har själv bara hört bra saker från vänner som gjort vändningsförsök och där allt gått bra och så önskar jag att det blir för dig också. Fast mest önskar jag så klart att Knodden vänder sig av sig själv. Många kramar fram mig.
SvaraRadera