Jag kollade ju upp en viktkurva i vecka 15. En kurva som sa att jag i månad 9 skulle väga 79 kilo. Jag tänkte då att "så mycket kommer jag aldrig gå upp". Det har jag för länge sen förkastat och när jag ställde mig på vågen hos vår semester-MVC i torsdags visade den 80,2 kilo. Åttio komma två. Puh...
Det låter ju orimligt mycket men det känns skönt att inte bry sig. För det gör jag verkligen inte. Jag är säker på att kilona kommer försvinna något sånär av sig själv när Knodden är ute. Av amning, av promenader och av normal kost. För nu är jag hungrig mest jämt men framför allt har jag ett galet sockerbehov. Ett jag försöker hålla i schack, men det slinker ner mer fika och glass än vanligt. Rätt mycket mer. Men det får mig att må bra!
Inlägg
Vad skönt att du kan låta bli att bry dig, för det är ju verkligen så där att kilona sen rasar!
SvaraRaderaDet där sockersuget har jag också fått nu och jag kan säga att det är hemskt att inte få äta en bit... så ät lite för mig också och njut för visst kommer kilona att ramla av sen:)
SvaraRaderaAngående bra tips så är detta ett som jag tyckte lät bra. Ha en bomullsfilt (eller annan filt som barnet ska ha i vaggan/sängen) hos dig i sängen ett tag innan barnet kommer så får filten din doft och barnet känner sig tryggare för att den alltid har dig med sig.
Kramar
Skönt att du inte bryr dig. Det är ju så himmelens individuellt hur mycket man går upp (och allt annat som har med graviditeten för den delen också).
SvaraRaderaTänk, nu är det inte länge kvar innan ni får möta ert lilla underverk. Själv ligger jag ju ett par veckor efter dig, men kan fortfarande inte förstå att vi om drygt 2 månader kommer att ha en liten krabat hos oss. Det är för stort för att greppa helt enkelt! :-)
Kram!