onsdag 22 oktober 2008

BM+3

Ingen stress, skrev jag i söndags. Men så här när mensen gått tre dagar över tiden måste jag vara ärlig och säga att... en viss otålighet finns där.

Tre dagar sent. Jag önskar att min naturliga reaktion skulle vara att plocka fram det där Clearbluetestet som ligger i en låda i badrummet. Så där som andra gör. Andra som lyckligt utbrister "det gick till slut, när vi som minst anade, alldeles av oss själva!"

Men för oss är det inte aktuellt. Chansen är minimal att vi skulle bli gravida på naturlig väg och risken maximal att det i så fall skulle sluta i nytt utomkveds.

Jag klamrar mig fast vid den där finnen på hakan. Det brukar ju vara ett tydligt tecken. I natt, då kommer den säkert. Mensen.

4 kommentarer:

  1. Så himmelens trist att gå och vänta på mens som inte kommer. Och jag kan tänka mig att man trots allt gömmer en liten gnutta hopp någonstans långt bort i bakhuvudet om att kanske, kanske ändå... Jag gör ialla fall det i de fallen. Trots den minimala chansen. För tänk om...

    Hoppas finnen har rätt så du kommer igång med behandlingen snart. (Ja, om inte...)

    SvaraRadera
  2. Det finns gånger då jag skrattar högt åt hur tokiga vi barnlösa bara blir - jag tror ingen på "den andra sidan" skulle "klamra sig fast vid finnen"?

    Tack för ett gott skratt!

    Jag hoppas, självklart, att mensen dykt upp redan! Det är tradigt då den bara behagar utebli.

    SvaraRadera
  3. Hoppas den dyker upp nu så ni kan sätta igång igen!!

    SvaraRadera
  4. Finns väl inget jobbigare än att bara gå och vänta. Har den kommit än?

    SvaraRadera