fredag 10 oktober 2008

Chock


Ja, jag kör på gamla välbeprövade tidningsrubriksknep och tar till en "chock". Men hur löjligt det än låter var det litet av en chock när jag var på stora sjukhuset i veckan. Och för att vara ännu larvigare, och extremt tjejig: "Jag har blivit tjock!" Helt utan att märka det också. Åtminstone inte hur illa det var. Är.

Okej. Nu ska jag lugna ner mig och återgå till mitt realistiska jag. Jag är inte tjock. Jag har aldrig varit det. Jag har dom senaste tio åren vägt ungefär 60-63 kilo och jag är ca 175 cm lång. Det är helt normalt. Jag äger heller ingen våg, utan låter kläderna tala. Vad min vikt är vet jag när jag ytterst sporadiskt ställer mig på vågen hemma hos föräldrarna.

Så... i hälsodeklarationen skulle man skriva vikt. Eftersom jag vet att jag tappat både matvett och träning under IVF-resan så tänkte jag att då ligger jag väl där i den övre regionen och skrev 63. Varför man skulle skriva i vet jag inte, för väl på sjukhuset fick jag både mäta och väga mig. Bara jag. Inte M. Han kan tydligen se ut hur som helst...

Sköterskan har min hälsodeklaration i handen och jag känner det som att hon säger "då ska vi se här då" när jag kliver upp på vågen som tickar på till... 66 kilo! 66 kilo och lite till!

När hände detta? Plötsligt förstår jag dom som bara drar iväg i vikt utan att märka det, herregud, jag har gått upp 6 kilo utan att märka det. Jag väger mer än jag någonsin tidigare gjort utan att märka det.

Eller, jag har ju märkt. Men jag trodde inte det var så mycket. Så hur löjligt det än låter så är ovan bild så min lunch ser ut ett tag framöver. Jag vill vara fit till nästa IVF-försök. Annars kommer det barka helt åt skogen. Lite här, lite där, lite till om vi misslyckas igen.

Larvigt och tjejigt och ytterst ytligt, jag vet, men ja... för mig var det lite av en chock.

5 kommentarer:

  1. Inte alls larvigt i mina ögon. Äger inte heller någon våg och fick en chock när jag såg att 8kg har lagts på sen vi började med IVF... Inget kul alls, men tydligen ganska vanligt när man proppar kroppen full med hormoner.

    Vi får kämpa ikapp,började för två veckor sedan och 3,5kg är redan borta:) KRAM

    SvaraRadera
  2. Oj oj oj, här har du en som känner igen sig!
    Fast för min del började viktuppgången för flera år sedan när jag ovetandes fick hypotyreos. Men gudarna ska veta att IVF:andet inte underlättar direkt! Här har du en som sammanlagt fettat på sig 10 kg på 4 år. Hatar min kropp just nu!
    Skiter det sig denna gång också så kommer vi ha gott om tid innan nästa försök eftersom jul och nyår kommer emellan och då ska jag äntligen ta tag i det här!

    Önskar dig stort lycka till med ditt nya liv nu! ;)

    Kram

    SvaraRadera
  3. Känner igen mig totalt. Jag har svårt att inse att kroppen inte funkar som för tio år sedan...

    Jag testade en sån där dryck för ett tag sen som mellanmål och gick sen på nåt aerobicspass... Fick gå därifrån efter en kvart (och då hade jag vart på toaletten ett par gånger redan) för magen bara rann... Uuuhh!

    SvaraRadera
  4. Oj! Jag förstår rubrikvalet - klart att det känns som en chock! Jag har också läst om hur många andra det är som gått upp i vikt under ivf så det verkar rätt vanligt. Inte för att det hjälper dig. För egen del jag ska se till att placera vågen direkt innanför badrumsdörren så att jag måste trampa på den när jag går in. Om det nu hjälper...

    SvaraRadera
  5. Känner igen mig. Jag är inte överviktig på något sätt men var det har smygit sig på mig. När jag skulle vägas inför äggplocket vägde jag fyra kilo mer än jag trodde. Men just nu stoppar jag huvudet i sanden och hoppas på att bli gravid så at jag kan bli ännu tjockare;)

    SvaraRadera