måndag 27 oktober 2008

Hopp om... ja, om vadå?

Vad ska jag hoppas på, vad ska jag tro på, tänker jag när jag sitter här i stugan på landet (vi tog några dagar ledigt för att bara vara) och konstaterar att mensen är åtta dagar sen?

Det är väl normalt att den kan vara sen efter en IVF-behandling, så jag kan hoppas på mens. Att den senaste behandlingen skulle funkat och att jag skulle vara gravid efter den känns osannolikt eftersom jag blödde som en gris efter minuset. Att vi skulle blivit gravida själva är nästan lika osannolikt. Visserligen kör vi på avbrutet som preventivmedel vilket inte är hundraprocentigt, men ändå. Osannolikt och som jag skrivit tidigare, inget att hoppas på.

Att mensen bara är sen helt enkelt är väl det mest troliga. Men på onsdag när vi är åter i stan ska jag testa om mensen inte dykt upp än. Bara för att vara på den säkra sidan.

7 kommentarer:

  1. Men åtta dagar sen!?!!? Det är ju massor! Min är typ 2-3 dagar sen nu och jag tycker redan det är irriterande.
    Fast antagligen är vi ju gravida båda två! Eller tre dårå; du, jag och jungfru Maria. ;-)

    Men hade det varit en vanlig cykel, för en "vanlig" kropp så hade du antagligen varit rätt stensäker på att du var gravid. Så jag tycker nog att ett test är på sin plats när du kommer hem.

    Kram!

    SvaraRadera
  2. Jag läste igenom min kommentar igen och det låter ju fruktansvärt elakt! Förlåt!! Det var inte menat så!
    Jag försökte vara kul, men det framstod ju som något helt annat! Förlåt mig!!!

    SvaraRadera
  3. Åtta dagar, det är många, långa dagar! Jag kan inte låta bli att hoppas, det skulle sitta så fint med en solskenshistoria! Åh, vad jag hoppas!

    SvaraRadera
  4. Hej du.. kom precis in på din blogg o blev berörd. Hoppas att allt går bra denna gång, jag håller tummarna för er. Själv väntar jag på besked från landstinget (Sthlm) om hur lång kötiden är. har efter ett missfall och två utomkveds opererat bort både äggledararna så att bli grvaid på naturlig väg är ju inte möjligt. Aldrig trodde ajg att man kunde längta efter barn så mycket men det kännms skönt att man inte är ensam och det känns skönt att vet att det gått bra för många, det får man inte glömma bort. Lycka till!

    SvaraRadera
  5. Signora:
    Nämen, inte behöver du be om ursäkt för det där inte! Ironi är mitt mellannamn! :o)

    Linnéa:
    Vad kul att du hittat hit. Av mindre rolig anledning förstås. Hoppas det går bra för dig. För er. Tyvärr är ju väntetiden i Stockholm helt absurd. Vi har hunnit med 2 privata försök innan vi kom fram i landstingskön.

    /m.

    SvaraRadera
  6. Hej igen. Hur länge fick ni vänta innan ni blev kallade till landstinget? Fick ni nån prel. tid från landstinget från start eller var beskedet enbart att ni stog i kön (väntar på brev från dem varje dag o undrar så om de ger nån prel månad eller om det bara står ca 1.5 år eller vad). Hur gick det sen till när ni blev kallade? Kom det ett brev och hur långt innan behandlingen kom brevet? kanske konstiga frågor men du vet ju vad man undrar. Vi ska kanske försöka privat också men vill först veta kötiden då vi nu bestämt oss för att gifta oss först (det senaste året har man svävat mellan hopp o förtvivlan) o känner att vi vill ha nåt spännande att se fram emot som vi vet kommer ske o därför bestämde vi oss för att ta bröllopet nu. Vilket jag verkligen ser fram emot. Därefter tänker jag med ny kraft o energi ge mig på bebisfabriken igen.. Kram

    SvaraRadera
  7. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera