Vecka 36 +0

Fyra veckor kvar. Jag blir lika chockad varje torsdag. Nu är det snart dags. Som Fertilitetsturisten skriver, kommer man ens förstå innan det blir verklighet? Förmodligen inte.

Några saker jag ser fram emot efter förlossningen, förutom att välkomna vår minst sagt efterlängtade nya familjemedlem såklart:

* Dricka Coca Cola

* Använda jeans

* Ligga på mage

Jag har ju skippat koffeinet under graviditeten, men av någon konstig anledning har jag, som inte är en läskdrickare i vanliga fall, fått ett enormt sug efter Coca Cola. Jag är evigt trött på leggings och även om jag inte brukar sova på mage, saknar jag att bara kunna ligga på den. Och läsa typ. För det är som du ser på veckans magbild helt omöjligt nu:

Vecka 36

Vecka 35 +4

Bara häromdagen sa jag till M "tänk vad ren min kropp måste vara nu, varken alkohol, koffein, nikotin eller ens en värktablett sen i slutet av november". Jag la av med allt när vi började med sprutorna. 

Knappt hade jag sagt det förrän vi satt hos läkaren som efter att ha kikat på mitt fästingbett skrev ut penicillin åt mig för säkerhets skull. Utifall att det skulle vara Borrelia. 60 tabletter på 10 dagar ska jag knapra. 2 stycken morgon, middag och kväll. Så var det med den rena kroppen. Men hellre lite Kåvepenin än Borrelia såklart. 

Vecka 35 +2

Nytt tillväxt- och flödesultraljud igår samt CTG på "semestersjukhuset". Jag var oerhört nervös innan, men svaren var positiva. Knodden har växt till sig. Till och med lite mer än sin egen låga kurva. Förra gången var h*n ju 23% mindre än snittet, den här gången "bara" 13% mindre. Hjärtfrekvensen var fin och flödet mellan moderkaka och Knodd likaså.

Men varför skulle allt bara vara bra? Nej Knodden som tidigare legat så fint med huvudet nedåt, till och med fixerat sa ju min barnmorska, har nu vänt andra sidan till och ligger i säte. 

Det var ju lite tidigt att Knodden var fixerad redan i vecka 31, men då sa min barnmorska att det inte alls var helt ovanligt. "Semesterbarnmorskan" vi träffade förra veckan sa att hon nog inte tyckte att h*n var fixerad utan att huvudet var rörligt och nu på ultraljudet hade h*n alltså vänt sig. Jag berättade om den påstådda fixeringen för läkaren som sa "du det händer nästan ALDRIG att en bebis är fixerad så tidigt som i vecka 31". Trist att få höra att min barnmorska som jag ju litat på haft så fel...

Läkaren sa "jag vet inte hur det är där du bor, men här gör vi vändningsförsök i vecka 36, du får kolla när du kommer hem". 

Vändningsförsök. Det är inte kul har jag förstått av dom jag känner som fått göra det. En hel dag av obehagligt knådande av magen. En vän sa dessutom bara för ett litet tag sedan (då när vi fortfarande trodde Knodden var fixerad, annars hade hon nog hållit inne på den här informationen) att hon gjorde vändningsförsök, men att förlossningen sen slutat i akut kejsarsnitt och att hon kände 4-5 andra som varit med om samma sak. Vändningsförsök och sen förlossning med akut kejsarsnitt som resultat. Det känns ju inte så upplyftande direkt.

Så nu snälla Knodden. Vänd dig, vänd dig, vänd dig och fixera! 

Jag vet inte om det är inbillning, men sedan igår kväll har sparkarna känts lite annorlunda. Det är som att dom medför ett tryck nedåt. Ett tryck som gör att jag reflexmässigt kniper ihop underlivet. Det kan ju vara att h*n ligger annorlunda, det kan också vara inbillning för att jag vet att h*n ligger annorlunda, eller så vänder h*n på sig eller så... Näe, inte kan det vara på gång nu snart. Det är ju fem veckor kvar. Och enligt beräkningarna igår väger Knodden bara cirka 2,2 kilo och lite mer kött på benen behöver h*n innan h*n får titta ut tycker jag. 

Vecka 35 +0

Fem veckor kvar. Det är inte mycket. Och redan om två veckor räknas vi som fullgångna. Man säger ju att man ärver sin mors förlossningsmönster och i så fall ska jag inte gå över tiden. Jag (som är äldst i syskonskaran) kom exakt på planerad dag medan mina båda bröder var tidiga. Hon har dessutom haft (säger hon själv) relativt enkla förlossningar. Om man nu kan prata enkel i samband med förlossning. Men det har gått hyfsat snabbt, hon har inte tagit ryggbedövning och med sista barnet syddes hon inte ens.

Det till trots börjar jag bli litelite rädd. Kommer jag att klara av det här? Jag tror att jag är rätt smärttålig, men jag är också ganska gnällig och har lätt att tycka lite synd om mig själv. Då vill jag bli omhändertagen, men in en förlossningssituation är det ju ingen som kan ta hand om mig direkt, där måste jag klara mig själv. Jag intalar mig själv att kvinnor gjort detta i årtusenden och att det nog kommer gå vägen för mig också. Jag vet bara inte riktigt hur.

Knodden sparkar och står i och magen växer. Imorgon ska vi till semesterortens stora sjukhus för att se så Knodden också växer. Det blir nytt tillväxtultraljud, flödesultraljud samt CTG. Jag hoppas liten växer som h*n ska även om h*n är en liten bebis.

Så här ser stormagen ut just idag:

Vecka 35

Det röda märket man ser på sidan av magen förresten, det är mitt fästingbett. Det ser ju inte roligt ut. Jag gick aldrig och kollade det, tyckte jag var löjlig, men nu ångrar jag mig. Jag tror i och för sig att jag bara kliat mig i sömnen, men imorgon ska jag passa på att be läkaren på sjukhuset titta närmre på det. Borrelia känns ju inte så kul att dras med just nu... 

Vecka 34 +6

Igår när vi var på middag fick vi frågan "ska ni testa tygblöjor bara för att provocera"? Det ska tilläggas att det var i slutet av middagen och en del alkohol var inblandat (ja inte för min del naturligtvis) annars tror jag inte frågan kommit. Men är det inte konstigt att folk verkar bli just provocerade. Som jag skrev sist är det inget som dissat vår idé som egentligen haft någon som helst erfarenhet av tygblöjor själv, eller ens någon i bekantskapskretsen som gjort det. 

Jag försökte förklara;

Att jag kommer vara den första att erkänna vårt misstag om vi märker att det inte funkar. 

Att vi verkligen bara vill försöka. 

Att det är för att vi tycker det är viktigt för miljön. 

Att tygblöjor idag inte är vad dom varit. 

Att dom är formsydda och har kardborreband och funkar som vanliga blöjor. 

Att man kan lägga ett rispapper i som man sen tar bort (med ev bajs på papperet och inte i blöjan) och blöter blöjan. 

Att man lägger den blöta blöjan i en särskild påse. 

Att blöjan kan ligga där i tre dagar innan den behöver tvättas. 

Att merjobbet alltså är extratvätt, vilket man garanterat kommer få ändå med liten Knodd hemma.

Jag tror dom kanske förstod. Åtminstone lite bättre. Men varför blir folk provocerade? För dom är absolut inte ensamma om att reagera. Blir man lika provocerad av någon som till exempel komposterar? Jag önskar jag orkade kompostera, men jag tycker det är lite läbbigt med matrester som ligger och multnar hemma. Men jag blir inte provocerad av att andra gör det. Varför skulle jag?

Vecka 34 +5

Svininfluensa. Usch, jag blir lite orolig över allt det här. Hur påverkar det Knodden? Hur påverkar det mig? Och M? Hörde på radion igår att man i Storbritannien avråder gravida från folksamlingar, från kollektivtrafik mm. 

Det känns ju bra att sitta i en stuga i skogen just nu. Men sen då? Hur tänker du om detta? Oroar jag mig i onödan tror du? 

Vecka 34 +4

Vår vagn är här. Vår andra. Först köpte vi en Emmaljunga Crossway, men den var vi tvungna att sälja eftersom den på någon centimeter inte fick plats i vår pyttelilla hiss. 

Nu har vi fått hem andrahandsvalet. Teutonia Fun som är en av dom smalaste vagnarna på marknaden. Egentligen ville vi ha något rejälare, vi var inte sugna på någon nätt cityvagn men vad gör man? Vagnen måste ju in i hissen, för att hålla på och plocka ur lift, väskor och eventuella matkassar varje gång man ska in och ut, det tror jag man ruttnar på rätt snabbt.

Vi har köpt vagn begagnat. Dels för att vi tycker nypriserna ofta är orimliga, dels eftersom miljötänket är viktigt för oss. Jag får ibland en känsla av att en del tittar lite snett och tänker "vadå, unnar ni inte ert barn det allra bästa?" Men jag tror inte att en begagnad vagn på något sätt inte är det bästa, i längden är den åtminstone bättre för världen vi lämnar efter oss till Knodden. Plus att dom tusenlappar vi sparar på att köpa begagnat garanterat kommer vårt barn till godo ändå. Jag menar prisskillnaden mellan vår vagn och vännernas nya vagn täcker den solresa vi planerar att göra som första resa alla tre i vinter. 

Och apropå miljötänk. Något som får nästan alla att utbrista "hahaha, ja vänta och se du" är att vi bestämt oss för att testa tygblöjor. Det finns jättebra sådana nu som är precis som vanliga blöjor. Man behöver alltså inte ha vikblöjor och plastsnibbar typ, utan det är formsydda blöjor som fästs med kardborreband. Nu säger vi inte att det här kommer bli vår grej, men för miljöns skulle vill vi åtminstone prova. Det kanske inte alls funkar, men jag tänker inte fördöma idén innan vi testat. Det roliga är, att ingen som dissat tanken har själv testat eller känner ens någon som gjort det. 

Vecka 34 +3

Jag kollade ju upp en viktkurva i vecka 15. En kurva som sa att jag i månad 9 skulle väga 79 kilo. Jag tänkte då att "så mycket kommer jag aldrig gå upp". Det har jag för länge sen förkastat och när jag ställde mig på vågen hos vår semester-MVC i torsdags visade den 80,2 kilo. Åttio komma två. Puh... 

Det låter ju orimligt mycket men det känns skönt att inte bry sig. För det gör jag verkligen inte. Jag är säker på att kilona kommer försvinna något sånär av sig själv när Knodden är ute. Av amning, av promenader och av normal kost. För nu är jag hungrig mest jämt men framför allt har jag ett galet sockerbehov. Ett jag försöker hålla i schack, men det slinker ner mer fika och glass än vanligt. Rätt mycket mer. Men det får mig att må bra! 

Vecka 34 +0

Torsdag igen och bara sex veckor kvar nu. Vagn är inköpt, säng har vi och en del kläder har införskaffats. Fula amnings-BH-ar är inköpta (man får inte vara sexig när man ammar eller?) och bilbarnstol tror jag vi köper från bekanta, om vi inte hyr. Någon som gjort det eller planerar göra det? Vi har blivit rekommenderade att hyra den första och sen köpa den lite större, eftersom det ska vara bra hyrpriser, man får den senaste modeller och man har den första så pass kort tid. Vad mer? Massor förmodligen... Men under tiden ska vi till vår semester-MVC i närheten av stugan. Fantastiskt skönt att det går att lösa på det sättet. 

Veckans magbild visar en stor kula som börjar ta ut sin rätt på min rygg. Men jag ska inte klaga för jag tror nog jag varit förskonad en hel del graviditetskrämpor andra kämpat med. Jag var illamående i början och tycker det är lite tungt nu, i övrigt har jag ju mått bra. 

Vecka 34

Vecka 33 +1

Det där med tillväxtskillnader vid IVF-graviditeter verkar vara något det tvistas om. Min barnmorska sa ju att där inte fanns några skillnader, läkaren vi träffade igår sa att IVF-bebisar kunde vara mindre och i den här tråden jag hittade på Familjeliv verkar fler fått dessa motsägelsefulla svar.

Vad har era barnmorskor och läkare sagt? 

Vecka 33 +0

Tack för tummarna. Dom hjälpte! 

Flödesultraljudet visade att Knodden får tillräckligt med näring och CTG:t att hjärtat fungerar som det ska. Eftersom vi låg precis på gränsen för liten bebis ska vi inte oroa oss, säger läkarna. Vi kommer följas upp om två veckor och då kan det vara så att Knodden växt till sig, eller så är det bara en liten bebis vi väntar. Någon ska ju vara det också.

CTG-kurvan

Vad som förvånade mig var att läkarna sa att det inte är helt ovanligt att tillväxten skiljer sig just vid IVF-graviditeter. Vår barnmorska har nämligen hävdat motsatsen. Hon har sagt att man inte ser någon skillnad och att vecka-32-tillväxtultraljudet nog kommer fasas ut. 

Just det. Det är ju torsdag också. Dags för magbild! Stooooor sådan! 

Vecka 33

Vecka 32 +6

MVC idag. Tillväxtultraljud. Allt har ju sett bra ut hittills. Jag har växt och Knodden har växt som h*n ska, har jag skrivit. Men det är ju snarare min livmoder som växt som den ska, det är ju den som mätts. När nu Knodden mättes är h*n på gränsen till för liten.

Oro...

H*n beräknas väga ca 1650 gram och medel är dryga 2100. Man "godkänner" en felmarginal på 22% och vår Knodden väger 23% mindre än medel-Svensson. 

Allt annat såg dock bra ut. H*n rör sig ju mycket, där fanns gott om fostervatten, moderkakan var där den skulle och h*n är fortfarande fixerad. 

Barnmorskorna sa "oroa dig inte, en del barn ska vara små också, så är det ju, men vi skickar dig ändå vidare till stora sjukhuset och specialistmödravården för en extra koll". Det ska då göras något särskilt slags ultraljud samt CTG (tror jag det heter) där dom kollar hjärtat. Man behöver bekräfta att Knodden får tillräckligt med näring.

"Oroa dig inte". Näe just det. Jag har försökt, men det går såklart inte. Vi som på väg till MVC idag köpte vagn. Det är nu mitt skrockfulla tänkande om jinxande drar igång igen... 

Imorgon 08:30 ska vi vara på plats. Håll tummarna för att allt ser fint ut är ni söta. Jag hoppas av hela mitt hjärta.

Vecka 32 +0

Jag och magen är på landet och har det skönt med sol och bad. Ännu har jag inte förstått dom som himlat med ögonen när jag berättat att BF är i slutet av augusti. Dom som sagt "ojoj, stackare, dom där varma månaderna..." Jag tycker det är härligt!

Vecka 32