Efter ett och ett halvt års utredningar är vi äntligen igång. I oktober 2006 fick vi ett utomkvedsskap, det visade sig att mina äggledare var totaltrasiga.
Ett år och nio månader. Så långt skulle det minst ta innan vi kunde få IVF via landstinget fick vi veta när alla operationer och undersökningar var över i april 2007.
April 2007, då remitterades vi till landstinget men eftersom jag redan då var 35 ville vi inte vänta i ett år och nio månader (som dessutom lätt kan växa längre, varnade alla) och tänkte "vi vänder oss privat när alla nädvändiga prover till remissen är tagna". Vi lämnade blod och sperma och väntade. Vi väntade till augusti. Inte ett ord. Vi ringde. Fick beskedet att ett prov saknades. "Varför har ingen kontaktat oss om det" frågade vi. Inget svar. Provet togs och vi fortsatte vänta. När jag i oktober ringde igen blev jag nästan utskälld "men remissen är på gång och ni står i kö från april oavsett, så det spelar väl ingen roll". Det spelar visst roll. Kärring.
Vi shoppade runt bland privatkliniker, kan man säga så när man försöker bestämma vem som ska utföra ens IVF-behandling? Shoppa runt... I december träffade vi "vår" läkare första gången, Dr G. I början av februari skulle vi börja.
Eller inte. I februari visade det sig att ett av mina blodprov inte skickats vidare från landstinget. Mitt "dag 3-prov". Provet som ska tas på mensens tredje dag. Det var bara att skjuta upp allt en månad, lämna provet och få allt klart.
I torsdags morse tog jag till slut fram sprayflaskan för första gången. Två sprut, ett i vardera borre för att sänka min hormonproduktion, eller som det står i sjukhuspapprena "nedreglering av hypofysen".
SYNARELA. Biverkningarna vill man inte ens tänka på. Huvudvärk, sömnlöshet, viktförändring, svullnad, vallningar, benskörhet, förändrad sexuell lust, minskning av bröstkörtlarnas storlek, irriterade slemhinnor i näsan, muskelsmärtor, vaginal torrhet, akne, depression och så vidare. Depression drabbas man ju av att läsa om dom eventuella biverkningarna. Eller som M sa "du ska alltså gå upp i vikt, få finnar, mindre bröst samtidigt som du är helt ointresserad av sex". Mmm... Tack för den du.
Sprayen är rätt harmlös. Det svider lite och smakar illa i halsen, men det går över rätt snabbt och än så länge har inga biverkningar visat sig. Dr G sa "du ska kanske inte räkna med att vara högpresterande under den här tiden". Vad menar man med det?
Annars ska jag leva precis som vanligt, har Dr G sagt. Varför får jag ändå litelite dåligt samvete när jag tar ett glas vin? Är jag en dålig människa?
Nu pep alarmet, dags att spraya snoken för kvällen! Samma tid varje morgon och varje kväll, det är läkarens ordination och tack gode Gud för mobillarmet, för mitt minne är inte att lita på...
Sjukstuga
-
Gittan har varit sjuk och jag med. När man är 40 år och har mycket feber
(mellan 39 och 40) i tre dagar, blir man inte så kaxig. Då kan det bli så
att man ...
8 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar