Laxtartar. Den här godbiten var jag tvungen att låta ligga kvar på tallriken när jag var på stor middagsbankett med jobbet i helgen. Surt.
Men där jag inte får äta, tar jag igen där jag får. I fredags åt jag choklad igen för första gången sen strax efter nyår. Någon gång där slutade jag även vara sugen på kaffe, men igår morse testade jag en koffeinfri latte - och se den gick ner och smakade dessutom bra. Men jag känner inte att det kommer bli kaffe varje morgon igen. Inte än. Men en latte då och då verkar kunna funka. Trevligt.
Livet är överlag rätt härligt. Illamåendet är nästan helt borta, magen är fortfarande kass men jag kan hålla den i hyfsat trim med hjälp av gröt, katrinplommon och linfröolja. Att den här mittendelen av graviditeten ska vara den bästa kan jag än så länge absolut skriva under på!
Nästa hållpunkt är inte förrän 30 mars då vi ska på ultraljud. Efter det tänker jag mig att jag kanske ska berätta på jobbet. Men bara kanske. Chefen som är den enda som vet frågar mig alltid hur jag mår, hur det går och han sneglar på min mage. "Syns det?" typ. Snällt och omtänksamt förstås, men plötsligt känner jag mig bara som en vandrande gravidmage i hans ögon. Jag vill ju fortfarande prata om annat, jag vill fortfarande vara mig, jag finns kvar - även om graviditeten naturligtvis är det största som hänt mig.
Inlägg
Vad glad jag blir över att höra att livet är härligt!
SvaraRaderaChefen som vet, vet han att ni gjort ivf eller vet han att du är gravid?
Och tack fina för ditt stöd, det behövs.
Kramar.
Ja, vi får se om armbanden kan funka på mig. Igår när jag tog på dem tyckte jag att jag blev mycket bättre på en gång. Men idag då jag burit dem har jag fortfarande varit lite illamående. Kanske skulle det vara mycket värre om jag inte hade dem. Jag får helt enkelt testa mig fram för att se om de hjälper för mig.
SvaraRaderaHur länge höll illamåendet i sig för dig? Eller är du fortfarande kvar i det träsket?