torsdag 19 mars 2009

Vecka 17 +0

Vecka 17. 
Jag säger ofta det om någon invigd frågar "hur långt har du gått nu"? "Jag är i vecka 17". Inte i artonde veckan som man ju också kan säga, men jag känner det nästan som att fuska. Knäppt.

Magen börjar bli mer och mer svårmaskerad, men jag hoppas det ska gå en dryg vecka till. Efter det ska jag berätta på jobbet. Efter nästa ultraljud. Ser det fint ut, då ska alla få veta.

Vecka 17

Jag har ju en kollega som vet, en kollega som även är min vän, det är därför hon är invigd. Och min chef vet. Jag har kollat med dom båda om någon frågat dom. Om någon misstänkt. Mig frågar dom förmodligen inte (förhoppningsvis inte) men dom hade ju kunnat få frågan. Men icke. Konstigt tycker jag. För nu tycker jag verkligen det syns.

3 kommentarer:

  1. Vad spännande med uldraljudet som närmar sig. Tänk, jag minns när jag började följa din blogg och då var det så tidigt (minns dock tyvärr ej när men det var innan vecka 10 iaf. Och nu har du nästan gått halva graviditeten. Det är ju fantastiskt! Själv har jag svårt att komma ihåg att njuta av allt. Det är så lätt att oro tar över, både att fostret inte ska överleva men också hur man ska klara rollen som mamma sen. Idag är dock en bra dag och jag bara njuter av min än så länge lilla mage (men som växer under dagen och är "jättestor" på kvällen).

    Kram till dig!

    SvaraRadera
  2. Jag håller med dig. Starkt jobbat att maskera den där fina bulan. Men om folk inte "aktivt letar mage" så ser de förmodligen inte. När de får veta, då kommer de tänka "hur kunde jag missa det?".... Det är kul att följa dig. Håller tummarna för att UL ser fint ut och att ni får go public med nyheten. Skall själv börja spraya för IVF 2 nästa vecka så jag hoppas få följa efter snart.

    SvaraRadera
  3. Tack. Jag tror också att allt blir bra så fort barnet kommer. Då blir det mer verkligt för dem. Men det är så lätt att tro att det har att göra med att de inte riktigt är ok med att vi är två tjejer som skaffar barn. Han sa nåt i stil med: Det är ju inte riktigt naturligt det sätt som ni skaffar barn på så det är lite svårt att smälta. Jag antar att jag måste ge dem tid men jag blir bara så ledsen när de inte verkar glada.

    SvaraRadera