Läser i Aftonbladet om surrugatmödrar i Ukraina. Man uttrycker sig på ett sätt som ger känslan av "barn till salu". Märkligt bara att man inte gjort ett liknande reportage om USA där ju surrogatmödrar också är tillåtna. Sen evigheter. Men med Ukraina låter det liksom mer "barnfabrik".
Och väldigt mycket dubbelmoral när tidningen för bara någon vecka sen sålde lösnummer med just en svensk bebis född av surrogatmamma i Ukraina som inte fick svenskt medborgarskap på förstasidan. Då var det "stackars svenska bebis" inte "stackars ukrainska surrogatmamma" som är melodin idag.
Jag ska inte påstå att jag är jätteinsatt i det här med surrogatmödrar. Spontant tycker jag att så länge det är ett ömsesidigt beslut så visst. Varför ska inte en annan kvinna kunna hjälpa en annan? I Aftonbladetartikeln utmålas kvinnorna som fattiga, utsatta och utnyttjade. Jag tror ju inte att det är stormrika i USA heller som bestämmer sig för att låna ut sin kropp.
Det låter så fult när man skriver att dessa barnlängtande människor köper sig en son eller en dotter.
Jag väljer att se det som en gåva. En gåva från en kvinna till en annan. En gåva från en mamma (ett krav för att bli surrogatmamma är att man fött minst ett barn) till en som desperat vill bli mamma. Sen att det är pengar inblandade gör ju att allt låter så smutsigt. Men vadå, vi har betalat för två IVF-behandlingar (den tredje betalades av landstinget). Har vi också gått och shoppat oss ett barn?
Vad tycker du?
Inlägg
Tänkte som du när jag läste artikeln. Den är inte nyanserad, och det känns som om man valt Ukraina istället för USA att skriva om eftersom det låter värre då.
SvaraRaderaJag vet dock inte riktigt själv vad jag tycker om surrogat. Det verkar så osäkert, både för den gravida kvinnan och paret. Men samtidigt måste vi få ha möjligheten av få välja om vi vill hjälpa andra eller inte. Det är samma med donation tycker jag. Att vi i Sverige inte får ha anonyma donatorer är oerhört försvårande för både väntetid och det kommande föräldraskapet. Ibland känns det som man vill lägga krokben för ofrivilligt barnlösa, man vill ju inte ens att IVF ska ingå på riktigt i den svenska vården.
Att få barn är något som många tar för givet. Man har ingen aning om hur det är att längta och inte kunna få på egen hand. Man verkar inte heller förstå det egentligen är ett stort samhällsproblem att ca 250 000 svenska par är ofrivilligt barnlösa och stundtals icke fungerande på arbetslivet och i det övriga. Det är bla den nyansen som saknas i artikeln.
Har inte läst artikeln än, men jag har en åsikt beträffande surrogatmödrar. Varför inte? Om en kvinna som kan vill hjälpa en kvinna som inte kan och alla involverade är överens så är det väl en fin gåva. De ekonomiska aspekterna får grundas på vilka belopp det handlar om. Skälig ersättning är rimligt. Att man skulle köpa sig ett barn är bara naivt att påstå. Ivf-behandlingar kostar pengar, adoption kostar pengar. Sorg kostar så oerhört mycket lidande för de som drabbas. För oss som får kämpa för efterlängtade barn är det ett hårt slag att våra barn skulle vara mindre älskade eller vara mindre värda bara för att deras sätt att komma till råkar kosta samhället pengar. /Z
SvaraRadera