torsdag 23 april 2009

Vecka 22 +0

Det är egentligen otroligt vilken skillnad det är på min morgonmage och min kvällsmage. När jag tittar på den här bilden (tagen i morse) tycker jag att den ser rätt nätt ut, men jag vet ju vilken ballong jag bär på framåt kvällen!

Vecka 22

Vågen stannar nu på 71 kilo, vilket i min snedvridna värld påverkad av samhällets ideal är en svindlande siffra. Men det är någorlunda enligt plan och faktiskt (i den normala icke-påverkade världen) inte farligt till mina 176 centimeter.

I övrigt mår jag riktigt bra. Lite tröttare, lite tyngre, men med våren i luften och med illamåendet långt borta känner jag mig riktigt nöjd med det mesta. Så nöjd att till och med mina fackliga förhandlingar som inleds idag känns som en liten sak. Fast jag är ganska säker på att jag kommer bli uppsagd. Just nu är jag i det-löser-sig-alltid-stadiet. Förträngningsstadiet kanske någon annan skulle kalla det!

5 kommentarer:

  1. Hoppas att det går bra för dig idag!! Så kul att se hur din mage växer, men visst är det skillnad på morgonmagen och kvällsmagen...undra vad man gör på natten egentligen...

    SvaraRadera
  2. Bäst jag påminner dig om att jag vägde 79 kg i slutet av min graviditet och att jag nu, 3½ månad senare kämpar för att inte gå ner under 58 kg (och då krävs det dagligt intag av godis och bakelser). :-D

    SvaraRadera
  3. Den är ju så fiiin din mage! Härligt att se att den växer!

    Släpp en fis på kvällen så ska du se att magen återgår till morgonstorleken ;-)

    Nejdå, det blir väl så med allt mat man äter under dagen.

    Kram!

    SvaraRadera
  4. Skönt att du mår bra M, trots trötthet och tyngdlagen :) !

    Jag hoppas ändå det stannar vid varsel för din del, det kan väl fortfarande vara så?

    SvaraRadera
  5. Fiiin mage! Och 71 kg till 176 cm? Hmm... Inte mycket att gnälla över där. ;-)

    Förträngning är förresten ett ypperligt sätt att hantera situationer som man ändå inte kan påverka. :-) Jag håller naturligtvis tummarna att du får stanna, men om inte så är jag också helt övertygad om att det kommer ordna sig ändå.

    Kram!

    SvaraRadera