Vecka 19 +1

För en dryg månad sen berättade jag ju om omorganiseringar på jobbet vilket påverkar min arbetssituation. I samma veva fick jag en ny chef. En ny chef som inget vet. Trodde jag ja. När vi hade möte häromdagen säger han "jag hörde att du är på smällen". Jag förstår om du tror att jag skojar nu, men det var exakt dom orden han använde. På smällen!

Jag blev paff och frågade hur han visste, eftersom jag bara berättat det för min förre chef och en kollega som även är min vän. Han sa att det var just förre chefen som sagt det vid överlämningen. Dåligt. Han hade inte behövt dela med sig av den informationen, han hade ingen skyldighet, men någonstans hade jag kunnat köpa om han känt sig tvungen till det, OM han meddelat mig vad han gjort. Så jag åtminstone fått veta vem som vet.

"Jag vill ju att det här ska vara hemligt till jag är redo att berätta själv" sa jag till nya chefen. "Det hoppas jag du kan respektera"?

"Självklart" sa han. Sen tror jag han fick lite dåligt samvete för nästa sak han slänger ur sig är "ja själv är jag mitt uppe i en separation". Ehhh... jaha? Stopp, stopp, stopp. För mycket privat information... Det var lite som ska-vi-byta-grejer? Ska-vi-byta-privat-information-med-varandra? Nej tack... 

Jag konfronterade förre chefen med detta. Han finns fortfarande kvar på min arbetsplats. Så fort jag tog upp det blev han knallröd i ansiktet och ursäktade sig. Sa att han ångrat sig så snart han börjat berätta för nye chefen. Sa att han borde meddelat mig. 

Det borde han. Men jag är inte den som är den. Ursäkten var genuin och den är godtagen. Däremot tycker jag att nye chefen känns lite knepig. Jag hörde att du är på smällen...