Hur attraktiv är man på arbetsmarknaden som gravid?! Not so much, va? Idag berättade min chef för mig att omorganiseringar väntar. Omorganiseringar som ändrar allt för mig. Hade jag inte varit gravid, hade jag sagt upp mig. Eller jag hade åtminstone börjat leta nytt jobb. Visst, jag behöver ju inte berätta i en intervjusituation, men samtidigt - det skulle inte kännas okej.
Hela dagen har varit uppochned och jag blev orolig över magen såklart. Det var ilska, tårar och uppgivenhet på en gång.
Dom nya uppgifterna jag fått på mitt bord är roliga, det är dom. Men det som var kul med vad jag gjorde tidigare är också borta, något som känns som ett underbetyg för mina prestationer. Kul mot kul måste väl vara okej, kan tyckas. Men jag kan inte rå för att tänka att jag har fått ett hittepåjobb. Min chef vet ju att jag, om allt går som det ska, kommer vara borta från jobbet efter sommaren. Borta i minst ett år. Jag känner det som att jag håller på att fasas ut.
Jag tror nog, eller jag är säker på att jag kommer kunna göra det nya bra, att jag kommer trivas med det, men jag känner mig bara lite trampad på just nu. Det krävs lite tid att smälta det hela. På måndag, då är det dags.
Idag ska jag bara... ja i vanliga fall hade det här lätt varit en vi-öppnar-en-flaska-vin-till-maten-kväll, lite vardagslyx och sen bara prata av sig. Prata blir det förstås men vin... näe det är det sista jag är sugen på. Alkohol lockar inte för fem öre, bara känslan. Idag blir det semla istället. Vardagslyx det med, men ändå... Inte riktigt samma sak...
Inlägg
Ta en semla extra, försök att strunta i situationen, gör ett bra jobb tills du går hem och sedan... Sedan ändras livet. Ja, på det där saliga huvudet-i-molnen-sättet, men även situationen på jobbet och eventuellt även dina önskningar om hur jobbsituationen ska se ut.
SvaraRaderaJag förstår dig fullständigt och tycker det är skit. Men så mycket till val finns ju inte. Om du söker och får ett nytt jobb nu blir du ev provanställd och flyger ut igen när magen visat sig (lagligt eller ej, de behöver ju inte välja den motiveringen). Och att börja på nytt jobb när man är gravid är ju ingen höjdare för din del heller. Du kommer kanke bli tröttare och inte orka ta i så mycket som man vill i början.
Så vänta ut tiden och kolla läget när du är tillbaka efter mamaledigheten. Det kommer ordna sig!
Men jag förstår!!! Klart man känner sig överkörd i en sådan situation. :-(
Usch så tråkigt. Jag förstår din uppgivenhet, jag var med om liknande i höstas och det sög rent ut sagt. Håller med Signora, håll ut tills dte är dags för mammaledigheten gör ett så bra jobb det går. Sen är det bara så trist att det inte går att hitta ett nytt jobb som gravid. Snacka om smygdiskriminering!
SvaraRaderaAtt prata är alltid bra och förhoppningsvis kommer ni fram till en riktigt bra lösning på det hela. KRAM
Vilka snabba vändningar! Du får reda på det idag och det nya startar på måndag. Det är aldrig kul med oönskade omorganiseringar. Jag fick ju värsta chocken i höstas när vi omorganiserade. Synarelamaxad satt jag med chefen och skulle försöka diskutera det neutralt. Det gick inget vidare... Fördelen för dig är ju att dina nya arbetsuppgifter ändå verkar kul. Njut av att du kan jobba på med detta fram till sommaren även om det känns sådär, därefter väntar ju något fantastiskt. Tankarna på det kommer nog hjälpa dig att stå ut under tiden. Njut nu av semla och underverk i magen, det andra är sekundärt! /kram z
SvaraRaderaTänk att du snart är inne i vecka 12. Det är ju helt fantastiskt!! Tycker att alla IVF-barn är mirakel. Tänk att det funkar.
SvaraRadera