På måndag gör vi KUB-UL. Bara min ålder gör att risken att vår bebis får Downs Syndrom är 1 på 100. Eller 1%. Det är helt klart en ökad risk. Då vi gjorde samma test när vi väntade dottern berättade man att 1 på 200 räknas som ökad risk. När sen mätningar och blodprov är klara får man den färdiga siffran. Med dottern fick vi då siffran 1 på ca 19000. Men fortfarande var inget säkert.
Då gjorde vi testet för att vi, helt egoistiskt, ville ha ett UL och se vår bebis. Vad mätningarna än gett för resultat hade vi tagit emot barnet med öppna armar.
Nu till det förbjudna. Tänk om siffrorna på måndag visar ökad risk. Vår situation är helt annorlunda nu med ett barn. Jag menar inte att vi inte skulle älska vilket barn som helst, jag menar bara att dottern plötsligt är en variabel i ekvationen. Dvs hur skulle ett barn med särskilda behov påverka hennes liv? Skulle vi orka? Skulle vi kunna?
Svårt och förbjudet att ens yppa känns det som. Och omöjligt att föreställa sig. Oavsett resultat så vet man ju inte vad som händer. Barnet kan ju få andra komplikationer. Jag hoppas och tror att vi skulle komma till slutsatsen att vi skulle klara av vad som än livet erbjuder oss.
Inlägg
Jag har inte barn och tänker de tankarna ändå.
SvaraRaderaHar en fd. chef vars som föddes med Downs Syndrom, dessutom hade han komplikationer i samband med detta bla. föddes han utan hål i stjärten och med försenad motorik som lett till att han inte kunde gå förrän han var 5 år (tror jag det var). Det är inte bara barnets utan hela familjens liv som påverkats, han har en storebror som nog blivit väldigt åsidosatt och som fått ta stort ansvar - inte för att han inte är älskad utan för att tid och ork inte funnits. Klart hon aldrig någonsin ångrar den lille killen men livet blev inte som hon tänkt (det blir det förvisso inte för många av oss andra heller men...). Det är ju långt ifrån alla som råkar så illa ut som denne lille underbare kille som alltid är glad och älskar varm choklad som man kan få i automaten på jobbet ;) men hans mamma lider av kronisk trötthet. Som sagt, jag tänker de här tankarna. Jag har naturligtvis ingen som helst aning om hur jag skulle reagera om jag satt i den sitsen att jag var tvungen att ta ett beslut men jag tror på att tänka alla tankar, även de "förbjudna".
Hoppas du får en fin helg!
Kram!
Hoppas det gick bra idag :)
SvaraRaderaKram!
J: Tack fina du! Och tack för lite backning när det gäller det förbjudna. Kram!
SvaraRadera