Det har visat sig att jag och en av bloggvännerna är på dagen synkade denna gång. Precis som hon skrev igår känner jag mig aningens "frikopplad" från det här IVF-försöket. Jag sprayar, jag lever, jag tänker på annat.
Egentligen tror jag att det är just det. Tänkandet på annat. Allt kretsar inte kring detta sprayande och fixande och framför allt så känner jag inte efter på samma sätt. Jag letar inte symptom.
Det slog mig nu. Jag vaknade fem i morse av att jag var kissnödig. Det händer ALDRIG annars. Sen på väg hem från jobbet blev jag så pinknödig att jag trodde jag skulle sprängas och ändå hade jag gått på toa precis innan jag lämnat jobbet. Hade detta inträffat vid försök nr 1 hade jag genast lagt det på listan över symptom. För säkert kan blåsan ha med hormoner och tjafs att göra, men den här gången drar jag inte samma slutsatser.
Inte förrän nu då, i skrivandets stund.
Sjukstuga
-
Gittan har varit sjuk och jag med. När man är 40 år och har mycket feber
(mellan 39 och 40) i tre dagar, blir man inte så kaxig. Då kan det bli så
att man ...
8 år sedan
Inlägg
Vad skönt att känna en smula distans och kunna tänka lite på annat. Livet blir ju tillräckligt uppstyrt ändå med alla olika doser, klockslag, sjukhusbesök, telefontider och annat man ska passa bara för att man inte råkar kunna få barn på vanligt sätt.
SvaraRaderaNär ska du börja med "uppregleringen", stimuleringen?
Tycker också att det låte positivt med distansen till vad som händer. Jag kan nästan önska mig lite tvärtomkänsla. Jag tycker att det är så oerhört abstrakt att det faktiskt är vi som har kommit ända fram i kön nu, att det faktiskt är vi som försöker få barn. Så trots att jag tänker på det hela, hela tiden så är det liksom inte som att det är oss tankarna handlar om. Igår var vi och gjorde äggplock för första gången någonsin. Men det är som att jag odag vaknar och tänker at tjag måste ha drömt det.
SvaraRaderaHåller tummarna dig, och för oss alla!