Hormonerna har snott min kondis

Jag har ju under hela IVF-behandlingen varit betydligt mer inaktiv än jag brukar. Löpning är ju min grej och eftersom det var förbjudet under sprut- och ruvtiden var det ett tag sen sist. Det har känts, både i jeanslinningen och på flåset. Promenader är inte riktigt samma sak.

I helgen blev jag lite orolig, då jag blev helt yr och svimfärdig när vi jobbade vid stugan. Jag hoppades att jag som ett under fått gröna fingrar (tar kål på allt grönt och levande i vanliga fall) och försökte mig på att gräva upp ett grönsaksland. Något ska jag väl få att leva... Det var tungt och det var kanske att jag stod framåtböjd ofta som gjorde att allt blod försvann från huvudet och jag trodde jag skulle trilla ihop.

Idag gick jag ut och sprang för första gången sen... länge tillbaka. Oj vad jobbigt det var. Så tungt. Men också så skönt. Det har varit en fantastisk solig dag och efter löprundan åts det middag på balkongen. Blodpudding. Utifall att svimningskänslorna beror på järnbrist och inte motionsbrist. En gardering.