Min mamma fick mig när hon var ung. Väldigt ung. Det innebar att när jag var tonåring var hon... lite yngre än jag är idag.
Mamma hade en kollega hon ofta hängde med. Denna kollega var som en i familjen. Varje dag när jag kom hem från skolan satt dom där i vårt kök och chitchattade. Jag tyckte mycket om henne. Men jag minns att jag tyckte en sak var konstig. Hon hade inga barn. Och var ju så gammal. Ja i mina ögon. Som tonåring var ju alla över 30 lastgamla.
Och nu tänker jag. Nu är jag hon. Den där märkliga jättegamla människan som inte har barn. I tonåringars ögon måste det ju vara så...
Sjukstuga
-
Gittan har varit sjuk och jag med. När man är 40 år och har mycket feber
(mellan 39 och 40) i tre dagar, blir man inte så kaxig. Då kan det bli så
att man ...
8 år sedan
Inlägg
Mmmm... Helt klart!
SvaraRaderaJag var fullt och fast övertygad om att jag skulle vara färdig med "barneriet" långt innan jag var 30. Hus, bra jobb och äkta make var ju också självklart. Jovisst. När jag fyllde 30 var jag singel och hade just blivit varslad från drömjobbet. Snacka om KRIS. Och jag var så långt ifrån gift tvåbarnsmor med hus och jobb som man kunde föreställa sig.
Tur att man inte är 30 så länge! ;-)