Vecka 23 +0

Ja magen växer, men som du säkert såg på baddräktsbilderna härom dagen, tagen på eftermiddagen, så blir den större för var timme som går under dagen. Det här är som vanligt en morgonbild:

Vecka 23

Knodden lever om ordentligt där inne. Jag vet inte vad som är normalt i rörelser, men för mig känns det som att h*n är väldigt livlig. Det bubblar och snurrar och trycks i långa stunder, både dag som kväll. Det är helt overkligt. 

Vecka 22 +6

Namn. Vad ska Knodden heta när h*n kommer ut. Då funkar ju inte Knodden längre. Folk frågar hela tiden och jag har... inget svar.

Naturligtvis har vi bollat lite idéer, många namn känns bra men vi har inte tittat på varandra och sagt "det är klart h*n ska heta så" än. 

Flicknamn är lättare än pojknamn. Tror vi har ett tiotal tjejfavoriter och... ingen killdito. Och av någon anledning tror vi att Knodden är en kille, vilket bringar vissa problem. 

Vi vill gärna hitta ett namn som är vanligt men ändå inte. Eller som är ovanligt men inte krångligt kanske jag ska säga. Ett exempel är vännernas dotter som heter Lisen. Inga konstigheter där inte, inget "hur stavar du det" eller "var kommer det ifrån" men ändå relativt  ovanligt. I Sverige finns bara knappa 700 med Lisen som tilltalsnamn (man kan kolla statistik i namndatabasen). 

Mitt favoritnamn har länge varit Lily, det hette min farmors kusin. Men tydligen finns det massor med ungar som lystrar till Lily nu för tiden. 

Pojknamn däremot. Nada alltså. Nåja, det är lång tid kvar att fundera än, men bra tips tas tacksamt emot!

Vecka 22 +5

Jag har gett upp det där med att hitta ett par gravidbyxor jag klarar av. Det får bli leggings och dom rymliga tunikor och klänningar som redan bor i garderoben. Däremot investerade jag idag i en baddräkt. Finns på H&M för 198 kronor och känns skön att skrota omkring på landet med i sommar. Fick dessutom hem ett par gravidjeansshorts (också dom H&M) som jag budade hem från Tradera för 26 (!) kronor. Så det här är nog jag rätt många dagar i sommar: 

Alltså var har midjan tagit vägen?! Det slår mig varje gång jag ser mig själv i spegeln. Från sidan är det okej, men framifrån. Huanimej. 

Larv - jag vet, men sådan är min reaktion. Fast jag har lärt mig att tycka om magen litegrann och jag älskar naturligtvis innehållet!

Vecka 22 +4

Mina förhandlingar är klara. Jag blir uppsagd. Från och med torsdag. Känns... mycket märkligt. Eftersom jag tycker det är onödigt att gå omkring och må dåligt på jobbet, för det är lite ångestladdat att gå dit under rådande omständigheter (dels för att jag känner mig ratad - oavsett lovorden - dom väger lätt just nu, och dels för att en del chefer nästan verkar gå omvägar för att dom tycker det är svårt att möta min blick), bad jag om att få bli arbetsbefriad under uppsägningstiden.

Så snart är jag... ledig. Typ. I tre månader. Sen blir jag då arbetslös från 30 juli, vilket väl innebär en månad eftersom Knodden är beräknad till 27 augusti. Så rent ekonomiskt är allt lugnt, jag har dessutom en inkomstförsäkring som innebär att jag dom 100 första dagarna av arbetslöshet får ut 80% av min tidigare inkomst. 

Jag försöker tänka positivt. Tänker att jag nu ska ta tag i alla dom där det-där-gör-jag-sen-grejerna. Pricka av dom från listan plus att jag ska förbereda för Knoddens entré i vårt liv rent praktiskt och sen har jag ett lite spännande sidoprojekt jag velat ta tag i länge. Nu har jag tiden.

Samtidigt. Jobbigt. 

Folk säger "men tänk vilken tur att det var nu det hände ändå, när du kommer tillbaka från föräldraledighet kommer läget ju vara helt annorlunda". Sant förstås, men ändå. Vilken tur? Vilken tur att jag blev uppsagd? Det bästa hade ju varit om jag sluppit helt. Om jag haft ett jobb att komma tillbaka till när det är dags för M att vara ledig med Knodden. 

Då ska jag istället börja söka jobb. Bra är dock att jag då kan fortsätta få min arbetslöshetsersättning med inkomstförsäkring, eftersom föräldraledighet räknas som jobb.

Eller så har mitt sidoprojekt visat sig vara enormt lönsamt och vi kan leva på det! Haha, drömma går ju, eller hur?! 

En sak är i alla fall bra. Att det hände i dessa härliga tider. Tänk om det varit vinter och kallt. Hua. Nu kan jag njuta av att vänta på Knodden, njuta av vädret, fixa och trixa på landet och bara... bara vara! 

Vecka 22 +0

Det är egentligen otroligt vilken skillnad det är på min morgonmage och min kvällsmage. När jag tittar på den här bilden (tagen i morse) tycker jag att den ser rätt nätt ut, men jag vet ju vilken ballong jag bär på framåt kvällen!

Vecka 22

Vågen stannar nu på 71 kilo, vilket i min snedvridna värld påverkad av samhällets ideal är en svindlande siffra. Men det är någorlunda enligt plan och faktiskt (i den normala icke-påverkade världen) inte farligt till mina 176 centimeter.

I övrigt mår jag riktigt bra. Lite tröttare, lite tyngre, men med våren i luften och med illamåendet långt borta känner jag mig riktigt nöjd med det mesta. Så nöjd att till och med mina fackliga förhandlingar som inleds idag känns som en liten sak. Fast jag är ganska säker på att jag kommer bli uppsagd. Just nu är jag i det-löser-sig-alltid-stadiet. Förträngningsstadiet kanske någon annan skulle kalla det!

Vecka 21 +5

Fniss. Får man verkligen heta Ann TIITS om man är amningsexpert? 

Vecka 21 +3

Läser i Aftonbladet om surrugatmödrar i Ukraina. Man uttrycker sig på ett sätt som ger känslan av "barn till salu". Märkligt bara att man inte gjort ett liknande reportage om USA där ju surrogatmödrar också är tillåtna. Sen evigheter. Men med Ukraina låter det liksom mer "barnfabrik". 

Och väldigt mycket dubbelmoral när tidningen för bara någon vecka sen sålde lösnummer med just en svensk bebis född av surrogatmamma i Ukraina som inte fick svenskt medborgarskap på förstasidan. Då var det "stackars svenska bebis" inte "stackars ukrainska surrogatmamma" som är melodin idag. 

Jag ska inte påstå att jag är jätteinsatt i det här med surrogatmödrar. Spontant tycker jag att så länge det är ett ömsesidigt beslut så visst. Varför ska inte en annan kvinna kunna hjälpa en annan? I Aftonbladetartikeln utmålas kvinnorna som fattiga, utsatta och utnyttjade. Jag tror ju inte att det är stormrika i USA heller som bestämmer sig för att låna ut sin kropp. 

Det låter så fult när man skriver att dessa barnlängtande människor köper sig en son eller en dotter.

Jag väljer att se det som en gåva. En gåva från en kvinna till en annan. En gåva från en mamma (ett krav för att bli surrogatmamma är att man fött minst ett barn) till en som desperat vill bli mamma. Sen att det är pengar inblandade gör ju att allt låter så smutsigt. Men vadå, vi har betalat för två IVF-behandlingar (den tredje betalades av landstinget). Har vi också gått och shoppat oss ett barn?

Vad tycker du?

Vecka 21 +0

Vecka 21 och vi går in i sjätte månaden. Det låter ju alldeles vansinnigt länge, men än är det lång tid kvar till 27 augusti.

Torsdag och dags för ny magbild. Det händer grejer på den fronten. Den här storleken är liten i jämförelse med hur den ser ut på kvällen kan jag säga:

Vecka 21

Vecka 20 +6

Barnmorskebesök idag. Syster E. Allt ser fint ut och Knoddens hjärta slog som det skulle (148 - 154 slag) och rumlade runt ordentligt där inne. 

Mitt blodvärde var aningens lågt så jag blev ordinerad Blutsaft, allt annat var dock bra. Lågt socker och lågt blodtryck. Syster E frågade om jag kände mig yrslig ibland. "Du är ju lång och med lågt blodtryck kan det snurra till, men se till att dricka mycket". 

Just det där med att dricka var en fråga jag hade. Jag är törstig hela tiden. Jag dricker så mycket att jag känner mig för mätt för att dricka mer men är ändå mer törstig. Därför var det skönt att höra att blodsockret var fint, lägre än sist, 6,8. Jag var orolig över risken med diabetes. Just törst kan ju vara ett symptom på det. Men icke alltså. Törsten kommer sig av den ökade blodvolymen helt enkelt.

Vi fick med oss journalen hem, information om olika kurser och lite tankar om den kommande förlossningen. Det känns ju vansinnigt avlägset just nu, men med tanke på att vi nog kommer vara mycket i vår stuga i Småland är det bra att veta vart vi vänder oss om det skulle hända där nere. 

4 veckor till nästa besök. Då blir det vägning och mätning av magen tydligen. 

Vecka 20 +5

Det har varit en händelserik helg. Till att börja med har ju jag och M varit på kortsemester, vår kanske sista barnfria på många år - ett faktum som känns väldigt konstigt. Vi hade finfint väder några dagar, lite mulet och kyligt några andra. Allt som allt, en härlig tripp. Jag vill också ha berg som fond, marinan runt hörnet och citronträd på bakgården:

Men det är inte allt. Jag har dessutom känt Knodden! Jodå, h*n rör sig så det står härliga till där inne. Först förstod jag inte riktigt vad det var, beskrivningen jag hört från många att det känns som fladder tycker jag inte alls stämmer. Snarare är det som när luft bubblar till i tarmarna, fast längre ner i magen. Lägger man handen på precis när det bubblar till kan man känna Knodden där inne. Fantastiskt!

Mindre roligt är att jag nu även börjar känna av fötterna. Nästan alla som varit gravida har frågat mig om dom svullnat än. Jag har kaxigt sagt "nähä du" och tänkt att det händer inte mig. Men det händer mig. Mina annars så sköna MC-boots kändes trånga i förra veckan. Trånga över fotryggen. Det syntes inget på fötterna så jag tänkte att det kanske var strumporna som legat dumt. Fast idag när jag satte på mig ett par andra väl ingådda stövlar kändes även dom mindre än vanligt. Så det är väl bara att gilla läget. Mina fötter har blivit antingen svullna (fast det inte syns) eller helt enkelt större. Tur sommaren med tygskor och sandaler är på intåg.

Jag har även offentligt outat mig på jobbet. Gjorde det strax innan vi drog. Och under resan i helgen bar jag för första gången kläder som inte dolde kulan. Det kändes lite ovant men också skönt. För första gången kände jag mig gravidtjock och inte tjocktjock. 

Så... semester, sparkande Knodd, stora fötter, outning och gravidtjockkänsla - så kan man sammanfatta min påsk!  

Vecka 19 +6

Eftersom vi sticker iväg till varmare breddgrader snortidigt imorgon bitti, och eftersom datorn ska lämnas hemma - kommer veckans magbild redan idag. En nästan-vecka-tjugo-mage:

Vecka 19 +6 

Vecka 19 +5

Idag smög en kollega fram till mig i köket och sa tyst "det är så va"? 

Först blev jag mest förvirrad, är så fokuserad kring det här med varslet att jag trodde det var vad hon undrade över. Hon måste läst mina tankar för hon upprepade frågan och nickade lätt ned mot magen. 

För näe, jag har fortfarande inte berättat... Jag svarade förstås ja och i och med det misstänker jag att det bara är en tidsfråga innan alla vet. Så brukar det ju vara. Vilket funkar fint för mig. 

Vecka 19 +4

Hej finanskris. Så har man blivit varslad då. Eller "min tjänst har blivit varslad" som det så fint heter. Same shit different names, känns det som just nu.

Om graviditeten har med det att göra? Tro mig, tanken har slagit mig och trots att vi är flera vars tjänster varslats är jag inte övertygad om att det INTE har med saken att göra. Jag är nämligen långt ifrån sist-in... 

Det hela är inte alldeles enkelt och nu väntar förhandlingar. Plötsligt känns dom där hundralapparna till facket varje månad som väl investerade pengar.

Det kom som en blixt från klar himmel, inget jag räknat med eller ens varit lite orolig över. Till en början fick jag lite panik - vad händer med föräldrapenningen? Ska jag behöva vara ledig på lägsta ersättningsnivån? Men icke. OM jag skulle bli uppsagd och detta sker innan jag går på ledighet ska jag anmäla mig till Arbetsförmedlingen och söka jobb för att ha rätt till samma ersättning jag skulle fått om jag fortfarande varit anställd. Typ när jag är i åttonde månaden mitt i juli... "Visst det är galet" skrattade damen på Försäkringskassan "men sådana är reglerna". 

Varslad... Det trodde jag inte. 

Vecka 19 +3

Då har man blivit ett år äldre. Igen. En födelsedag annorlunda än förra året på många sätt och en jag -  annorlunda än förra året.

Födelsedagen förra året firades med skumpa till nässpray och sprutande och en massa hopp inför vårt första IVF-försök. Hopp som sedan grusades och försvann för att komma tillbaka till försök två och slutligen tre. Ett år av toppar och dalar (ja mest dalar) som naturligtvis påverkat mig som människa. 

Men innerst inne finns jag där än, om än lite stukad på vägen. Den här födelsedagen har inte firats med skumpa, hoppet har blandats med lycka över att vi äntligen är gravida och efter en helg med fina paket, underbara måltider, både sol och regn känns det helt okej att vara ett år äldre. 

Vecka 19 +1

För en dryg månad sen berättade jag ju om omorganiseringar på jobbet vilket påverkar min arbetssituation. I samma veva fick jag en ny chef. En ny chef som inget vet. Trodde jag ja. När vi hade möte häromdagen säger han "jag hörde att du är på smällen". Jag förstår om du tror att jag skojar nu, men det var exakt dom orden han använde. På smällen!

Jag blev paff och frågade hur han visste, eftersom jag bara berättat det för min förre chef och en kollega som även är min vän. Han sa att det var just förre chefen som sagt det vid överlämningen. Dåligt. Han hade inte behövt dela med sig av den informationen, han hade ingen skyldighet, men någonstans hade jag kunnat köpa om han känt sig tvungen till det, OM han meddelat mig vad han gjort. Så jag åtminstone fått veta vem som vet.

"Jag vill ju att det här ska vara hemligt till jag är redo att berätta själv" sa jag till nya chefen. "Det hoppas jag du kan respektera"?

"Självklart" sa han. Sen tror jag han fick lite dåligt samvete för nästa sak han slänger ur sig är "ja själv är jag mitt uppe i en separation". Ehhh... jaha? Stopp, stopp, stopp. För mycket privat information... Det var lite som ska-vi-byta-grejer? Ska-vi-byta-privat-information-med-varandra? Nej tack... 

Jag konfronterade förre chefen med detta. Han finns fortfarande kvar på min arbetsplats. Så fort jag tog upp det blev han knallröd i ansiktet och ursäktade sig. Sa att han ångrat sig så snart han börjat berätta för nye chefen. Sa att han borde meddelat mig. 

Det borde han. Men jag är inte den som är den. Ursäkten var genuin och den är godtagen. Däremot tycker jag att nye chefen känns lite knepig. Jag hörde att du är på smällen... 

Vecka 19 +0

Torsdag, ny vecka (ur gravidräkningssynpunkt) och ny magbild. Så här ser jag ut idag:

Vecka 19

Vikten är densamma som förra veckan. Eller faktiskt ett hekto mindre. 68,4 kilo. Inte mycket att orda om där inte, blev lite förvånad bara för magen växer ju på, liten där inne likaså och jag äter som en häst. Nåja, inget jag oroar mig över. Det är ju vår, jag har varit ute och rört mig mer än vanligt kanske. Härliga, underbara vår - måtte den stanna.