Vecka 5+3

Ringde journumret till kliniken i fredags. De har ju sommarstängt till jag skulle vara i vecka 8 vilket är alldeles försent för ultraljud då man tidigare haft ett utomkvedshavandeskap. Fick prata med P som räknade ut att jag räknat fel. Men bara på en dag. Han menade att jag då var 5+0 då jag trodde det var 5+1. Hur som helst, de ska ringa tillbaka med en tid för ultraljud. Det blir troligtvis om en dryg vecka.

Skönt. Det är liksom första hållpunkten. Om det sitter kvar och även sitter rätt, då kan vi börja hoppas på riktigt. Till dess är vi väldigt återhållsamma i våra känslor. Även om lyckoruset ibland sköljer över en för att sen tryckas tillbaka av förnuftet som säger "vänta lite, vänta till du vet litelite mer, sen kan du hals-över-huvud-hoppas-och-glädja-dig-även-om-det-då-ändå-inte-behöver-gå-vägen".

Så vi fortsätter med vad vi är vana vid. Vi väntar. Och vi hoppas.

På plussidan (dvs symptom jag känner igen från förra graviditeten): Trötthet, panikhunger, lite värk i livmoderstrakten ibland.

På minussidan (dvs symptom jag inte känner igen...): Frånvaron av ömhet i brösten, värk i vänstra sidan (hade i och för sig det även vid förra graviditeten, men då visste jag ju att den vänstra äggledaren var svullen).

Vecka 4+6

Tusen tack alla fina för söta grattis! Det värmer.

Till rubriken... Ja alltså, jag är inte helt säker på den där uträkningen. Vecka 4+6. Men visst är det väl så att man på isättningsdatum räknar bakåt antalet odlade dagar, så ägglossning skulle ha varit 23 juni, sen när jag petar in det i graviditetskalendrar så får jag vecka 4+6. Vet inte om det stämmer. Men typ.

Är mer orolig över grynet än räkningen. Förstås. Ett utomkveds är ingen rolig historia och innan det kan uteslutas kan jag nog inte riktigt pusta ut. Jag vet att jag väl inte kommer göra det ens då, det vet varenda IVF-are som fått plus på stickan, att man inte riktigt tar det för givet förrän man tittar in i de där ögonen på BB.

Testdag FET 2

Min egen teori om ömma bröst, den att när brösten icke ömmar går det åt skogen, det kan nu kasseras, ty imorse testade vi positivt!

Jag vågar dock inte ta ut något endaste dugg i förskott. Jag tycker dessutom att strecket är lite svagt. Det var det den gången vi fick utomkveds också. Därför väntar jag med värsta hurraropen till första ultraljudet gjorts. Sist fick vi göra det i vecka 6+6. Man är noga med tidigt ultraljud då man haft utomkveds, eftersom risken är stor att man råkar ut för det igen. Men naturligtvis är vi lyckliga. Så här långt! Vilken vecka och vilken dag är jag i månne... Måste googla. Var ju ett femdagars...

Ruvardag 12 FET 2

Denna ruvarperiod har blivit dåligt dokumenterad. Mitt i semestern har jag prioriterat slapp vid radion då dottern sovit middag, och långa middagar eller sköna TV-kvällar då hon gått och lagt sig för natten. De tider jag annars bloggar.

Imorgon ska det testas. Jag är på dag 33 i cykeln och har ännu inte fått mens. Men känningar har funnits. Till och från med början i tisdags. Dag 28. Den dag jag i normala fall får mens. Dag 31 i fredags var den dagen då man enligt när jag fick ägglossning beräknat att mensen skulle komma.

I tisdags var jag säker på att minuset var ett faktum. Igår likaså. Men ännu inget blod. Ännu.

Jag har även haft en konstig pulserande känsla i magen. Den känns både som inuti och utanpå om man sätter några lätta fingrar kring naveln. På något sätt känns detta positivt. Jag tänker att det kanske är ett undermedvetet minne. Ett bra minne. Kanske kändes det så då dottern huserade där inne? Jag hoppas. Imorgon bitti får vi veta säkert.

Ruvardag 3 FET 2

Eftersom vi gjorde FET i ostimulerad cykel får jag heller ingen hormonbehandling nu efteråt. Inga kladdiga vaggisar med andra ord. Inget jag saknat direkt. Men det gör ju att alla symptom man känner faktiskt är symptom och inte bara biverkningar av Progesteronet. Så gissa om jag känner efter. Redan... Jodå. Är inte brösten lite ömma. Lite ömmare än tidigare i alla fall. Är dom inte? Fast det är förmodligen just på grund av allt kännande. Och klämmande. Haha.

Nästa fredag är mensen beräknad. Nästa måndag har vi testdag. Även om det är rekordkort väntetid känns varje dag väldigt lång. När jag tänker på det vill säga. Med en dotter som tar fokus från grubblerier och utan vaggisar som påminner en, händer det faktiskt att jag alldeles glömmer av alltsammans.

Plötsligt händer det - AKA Ruvardag 1 FET 2

Plötsligt kom ägglossningen sådär lagom så vi missade midsommar. Och plötsligt så klarade sig det första ägget finemang och sattes in igår. Nu väntar vi. Inte så länge dock. Testdag är redan 11 juli eftersom det här är ett femdagarsembryo.

Jag måste säga att jag blev oerhört fint mottagen där på landstingssjukhuset. Så upplevde jag det sist också. Då dottern blev till. Det må vara lite byråkratiskt och fixigt innan, men väl på plats är det verkligen patienten i fokus och det med hjärta och värme.

En liten parantes. Jag är inte mycket för överdrivet kramande. Alltså jag kramas g-ä-r-n-a. Med mina nära och kära. Eller med de jag åtminstone känner och gillar. Det här att krama någon första gången man ses, det har jag inte mycket för. Det är inget fel på ett handslag. Jag vet att jag hade den här diskussionen i min föräldragrupp. Min MVC-sköterska var nämligen väldigt kramig. Jag är det som sagt inte. Jag tyckte det kändes märkligt att gå på ett läkarbesök och börja kramas. Efter det var det ingen av tjejerna i föräldragruppen som kramade mig när vi sågs. Hahaha! Jag fnissade lite inombords varje gång. För inte var det så jag menat. Och hade de varit så att de var några jag umgicks med oftare än under de i BVC regis ordnade former, så hade jag förstås förklarat mer, men jag bara lät det vara så. En av dom träffade jag mer efter och vi kramades glatt!

Men för att komma tillbaka till ämnet. Efter isättningen, när vi skulle ta adjö, så kom kramandet bara över mig. Jag var tvungen att krama om både barnmorskan och sköterskan, tacka och önska dom glad sommar!

Ytterligare ett PS. När jag kramades tänkte jag "fasen, nu tror de bergis att jag röker". Ty jag luktar nog rök, då jag bor hos mina föräldrar nu när vi är hemma på besök. Och de röker. Även om de röker ute då vi är där, så luktar allt ändå av cigaretter. Som om att det spelar någon roll. Ja om jag skulle röka skulle det ju spela roll. Men vad de tror, tycker och tänker. Man lägger för mycket vikt på sånt där. Men det är en helt annan historia.

Nu ska jag istället försöka sova bort koffeinbristhuvudvärken då jag även denna gång valt att gå den amerikanska vägen och skippa kaffet.

Ska man flytta kanske?

Till Ragtuna?

Lagom

Jaha, så fick jag mens på dag 32. Det betyder att min lutealfas är inte lång, men heller inte kort. Vi hade förmodligen kunnat göra återföringen som planerat förra cykeln, men som syster M sa nyss "det där är historia nu".

För säkerhets skull ska jag börja ÄL-testa på dag 12. Sen kommer ju midsommarhelgen. Troligtvis får jag ÄL där under helgen. Förhoppningsvis inte långt innan så återföring borde ske över helgen. Det vore himlans oturligt eftersom det är stängt då...

Så nu hoppas jag på fortsatt sen ägglossning. Och ingen på dag 12 eller 13 eller så, för då blir det höståterföring för vår del. Men så illa kan det väl inte gå va? Eller, det kan ju gå än värre. Eskimåerna kanske inte klarar upptining och då är det ju skitsamma när vi får tid.

Men på med positivitetsglasögonen nu och tänk återföring efter midsommar. Så där. Nu bestämmer vi det. Och en liten vårbebis av det. Ja tack!

Normal eller icke normal?

Ingen mens än. Hade lite känningar igår så det borde vara på gång. Borde. Det vet man ju. Att det är inte alls samma sak som att det faktiskt blir så. Dag 30 idag.

Jag har funderat på vad jag ska hoppas på. Att cykeln ska vara normal och lutealfasen kort - då får jag äta medicin. Det vill jag ju inte, men det är större chans att hinna med en återföring innan sjukhuset stänger för semester (vilken annan avdelning på sjukhusen gör för övrigt det?).

Eller att det är en lång cykel och att den sena ägglossningen var helt normal. Då kanske vi inte hinner. Men jag slipper äta medicin. Fast varför har mina cyklar plötsligt blivit längre? Är det åldern? Hinner vi kanske inte av den anledningen?

För att cykeln ska anses "normal" bör jag väl få mens idag typ. Och så kan det bli. Eller inte. som vanligt. Jag väntar. Väntar och ser.

Döda eskimåer?

Hjärtat på mig stannade för en sekund i morse.

Det ringde. Först på min mobil. Jag hann inte svara. Just som jag lyssnade av svararen och hörde att det var från sjukhuset ringde det på M:s mobil också. Dolt nummer. Det måste vara dom tänkte jag och svarade. Det var dom.

"Ja ni ska ju komma hit för en frysåterföring idag" sa syster I. "Eeehh... Näe" svarade jag förskräckt och förklarade vår situation. Att syster L i samråd med mig och överläkare kommit fram till att vi skulle vänta.

"Det finns det inga journalanteckningar om här" sa syster I. Och syster L som särskilt påpekade hur noggrant hon skulle anteckna då hon skulle iväg på semester. "Vänta lite ska jag kolla med labbet" sa syster I.

Det var då mitt hjärta stannade. Kolla med labbet. Våra eskimåer. Hade de redan tinats? Det dröjde ett par minuter. Ett par evighetslånga minuter. Sen var hon tillbaka.

"Ingen fara. De har inte tinat era embryon. Jag blev lite orolig där ett tag" sa syster I. "Gissa vad jag blev då..." svarade jag. "Näe men vi har en sådan här dubbelkontroll" sa syster I "för att det inte ska kunna hända, det var därför jag ringde er nu".

Slutet gott allting gott. Jag ska höra av mig som tidigare sagts när jag får mens. Men nu har förstås konspirationsteoretikern i mig slagit till igen. Var det verkligen så. Att eskimåerna inte tinats. Varför skulle syster I då bli orolig? Eller ens behöva kolla med labbet? Om de verkligen alltid hade den här dubbelkontrollen som hon sa, då borde hon ju veta. Eller var det så att en kanske tinats och de inte sa något. Att när vi sen ska göra en återföring får höra "den ena klarade sig inte". Ååååhhhh så jobbig man är som tänker så. Men du vet, om inget av de sedan klarar sig, då kommer jag ju tänka så än mer... Hoppas hoppas att vi får ett tillbaka och att det blir till liten bebis, så jag kan gräva ner konspirationskärringen för tid och evighet.

Inget FET

Inte den här månaden i alla fall. Omslaget på ägglossningsstickan kom först på dag 19, vilket antingen betyder att jag har en cykel på 33 dagar, i så fall är allt frid och fröjd. Men det kan också innebära att jag har en extremt kort lutealfas (tid mellan ÄL och mens). Är det så behöver ägglossningen stimuleras för att förutsättningarna ska vara ultimata.

Så vad gör vi? Väntar som vanligt. Väntar och ser när mensen kommer. Är cykeln sina normala 27-28 dagar krävs medicinering nästa cykel, om vi hinner innan kliniken sommarstänger... Är den istället lång gör vi ingenting, utan ÄL-testar igen och gör återföringen "som vanligt". Om vi hinner innan kliniken sommarstänger... Annars. Höst.

Men som BM sa. "Tanken är ju att det ska bli ett barn, inte att vi bara ska föra tillbaka ett ägg 'bara för att'".

Nähä

Det kissas och tittas. Förra månaden när jag testpinkade för att få ett hum om min ägglossning visade sig det magiska strecket på dag 17. Då efter en rekordlång menscykel om 31 dagar. Denna var kortare. Normala 28. Det betyder nog tidigare ägglossning, tänkte jag och började testa på dag 12. Idag på dag 17 konstaterar jag att det behöver det tydligen inte alls betyda. För än så länge inget magiskt streck på min sticka. Vänta, vänta, vänta...

Kisskiss...

Då har jag börjat testa. Dag 12 idag, så det lär dröja ett par, kanske fem, dagar innan det ger utslag på ägglossningsstickorna. Men sen är det bara att hålla tummarna för att (minst) en av våra två eskimåer är av det rätta virket!

Back on Track

Ja åtminstone då det gäller menscykeln. 28 dagar. Mens idag.

Räknar. 1,2,3,4... dag 17 blir den 24 maj - där någon gång borde jag få min ägglossning. Sen 6 dagar på det för överföring landar på... 30 maj. Måndagen efter den sista av våra fullspäckade vårhelger. Kunde inte bli mer perfekt.

Hoppas nu det utfaller så och att allt annat fortsätter på samma bana. Dvs att något av våra två embryon klarar först upptining, sen överföring och att h*n väljer att boa sig där och bli till ett småsyskon till dottern. Hoppashoppashoppashoppas!

På dag 17 kom det då

Nu är det bara att invänta nästa mens, räkna sjutton dagar plus sex framåt och där någonstans borde isättningen bli. Om min mens är som den brukar igen (sist hade jag en cykel på 31 dagar mot normala 27-28) skulle vi kunna pricka in en isättning mellan två resor, om den fortfarande är sen blir det svårare, då lutar det åt att det blir en juniåterföring istället. Vänta och se alltså. Denna eviga väntan.

När kommer egentligen "omslaget"?

Dag 14 idag och fortfarande inget streck på ägglossningsstickan...

Någon mer än jag som finner det lite knepigt?

Dag tio i cykeln idag. Vi ska ju inte göra någon behandling denna månad, men eftersom nästa kommer att ske i ostimulerad cykel ville jag redan nu testa när min ägglossning egentligen sker. Sådär på ett ungefär. Så man kan planera någorlunda hur nästa månad kan komma att se ut. Känns lite viktigt eftersom vi är en flygresa bort från våra embryon.

Så idag togs min ägglossningsstickaoskuld! Hej och hå. Typ som ett graviditetstest ju. Kissa här och läs av där. Bara det att det på dessa stickor var så väldigt noggranna i sin beskrivning. Kissa i FEM sekunder - varken mer eller mindre. Håll den MITT I STRÅLEN. Stänk INGENTING på avläsningsfönstret - det kan FÖRSTÖRA testet. Gulp. Alltså... jag tycker det är jobbigt nog att liksom komma ner där i toalettstolen med handen, med testet, kunna slappna av och pinka, pricka strålen och att sen också se till att det inte stänker - hallå!

Nåväl. Det gick bra till slut. Och när jag vände på instruktionspappret såg jag att man minsann hade kunnat kissa i en kopp och sticka ner testet där i tio sekunder istället. Räkna med att jag gör det imorgon. För idag gav stickan inget utslag.

Då kan vi börja räkna...

En vanlig mening i IVF-bloggar är "det är inte ofta man blir glad att mensen kommit". Men med tanke på hur många gånger jag skrivit detta, har ordens mening liksom försvunnit. Det här är en av många gånger jag är glad att mensen kommit.

Är din tillbaka i normal takt borde nästa börja 7 maj och blir isättningen samma dag som sist bör den bli den 23:e maj. Då sitter vi på ett flygplan... Man kan ju hoppas att mensen antingen är lite sen eller lite tidig, alternativt att ägglossningen ser lite annorlunda ut då den är ostimulerad. Annars får det bli i juni.

Tänker att jag ska testa med ägglossningsstickor redan denna cykel, för att få ett hum om hur det ser ut och hur man gör och vilken tid det kan tänkas bli. Eftersom vi blev naturligt gravida relativt omgående då vi började försöka för sisådär fem år sedan har jag aldrig använt ägglossningsstickor. Den graviditeten slutade ju i utomkvedshavandeskap och mina äggledare konstaterades trasiga och någon ägglossning har aldrig behövts tänkas på efter det. Hur gör man? När börjar man? Hur länge håller man på? Vad menas egentligen med "omslag", är det när ägglossningen börjar? Tacksam för alla råd och tips!

Jodå

Så hörde de till slut av sig! Och efter ungefär tio samtal med lika många personer blev det (nog) klart att vi kan göra som sist, det mesta på hemmaplan och bara flyga till sjukhuset för själva överföringen.

Nu ska jag bara träffa min läkare här, ta ett blodprov och se till att få färska infektionsprover. De får inte vara äldre än 2 år innan man startar, något privata kliniken inte sa något om.

Sen visade de sig att man på landstingssjukhuset gör FET i ostimulerad cykel, så det enda jag behöver göra är att kissa på ägglossningsstickor. Inte betala dryga 5000SEK för ultraljud innan alltså. Det känns ju fint i plånboken! Vid omslag ringer jag och får en tid sex dagar senare.

De ville tyvärr inte att jag gör FET på denna mens eftersom de gärna ser att man har en "normal" mens emellan. Och lika bra är väl det, för sen är den mensen. Två dagar and counting. Inget konstigt efter en behandling. Tio dagar sen var den sist. Men i maj, då hoppas vi få till det! Vi har en del inplanerade resor som kan ställa till det, beroende på när fröken röd behagar infinna sig, men annars sa de på sjukhuset att vi skulle hinna i juni också innan de stänger för sommaren.

Så. Snart (nåja, minst en månad) är vi igång igen!

Den där himla väntan

Det är ju vad IVF består av. Väntan. Har en vän som gör IVF för första gången nu. Korta metoden. Tjoff, tjoff, tjoff, spruta, ultraljud, äggplock - oj så smidigt det verkar. Men det är klart. Där är väntan där också. För varje sekund är en lång väntan.

Just nu. Väntan på att landstingssjukhuset ska återkomma med en ny tid. Den vi fick passar verkligen inte (finns inga vettiga resor just då). Jag mailade i måndags. Ännu inget svar. Ska väl inte vänta mig det än på ett tag heller med tanke på att det tog dom en och en halv vecka att återkomma sist.

Den där himla väntan...