Jag är en glädjedödare och en tråkmåns.
"Ska vi inte bjuda hem några på middag på fredag" sa M igår. Jag tänkte bara "neeeeej". Jag känner mig så fruktansvärt asocial och vill inte annat än krypa i skönkläder och mysa i soffan typ varje kväll.
Självklart vill jag träffa våra vänner, men jag tänker "dom finns kvar". Däremot får jag skuldkänslor gentemot M. M som får hänga med mig när jag vill göra samma sak varje kväll. Det vill säga ingenting. Han hittar förstås på saker med vänner på egen hand, men vi gör inte "roliga" saker tillsammans särskilt ofta längre.
Men jag försöker. Vi går på bio ibland och vi har varit på någon utställning. Men vi har faktiskt knappt träffat vänner tillsammans sen vi plussade.
Så nu känner jag att jag måste ställa upp. Att jag borde bita ihop och umgås. Med M. Med vänner. Jag kan ju inte bara krypa in i mitt lilla skal.
Det jobbiga med att ha folk här hemma bara, är att jag inte kan dra mig undan riktigt när jag vill. Visst - jag kan gå och lägga mig, men det känns inte helt okej. Och våra middagar, ja... låt oss säga att dom knappast brukar sluta i tid... Det äts länge, dricks mycket, spelas spel och pratas, pratas, pratas. Sist gick folk vid halvsex. På morgonen... Vansinnigt trevligt förstås, vanligtvis. Bara inte nu.
Jag vet inte om det går att kompromissa. "Visst vi bjuder på middag, men dom kan väl gå vid tolv..." Hur löser man det? Kör man iväg folk? En idé jag har är att M kan ta med sig dom och gå ut efter. Men frågan är om han vill. Eller om någon nappar på förslaget. Vi brukar sällan göra det. Det är ju alltid trevligare hemma med vänner än ute med vänner.
Mitt liv som tråkmåns...
Inlägg
Jag förstår att du får dåligt samvete, men tycker absolut inte att du ska ha det!
SvaraRaderaSätt dig ner med M och förklara hur du känner, han får acceptera det och roa sig på egen hand om han faktiskt är så uttråkad som du tror (förmodligen är han inte alls det ska du se). DU är det viktigaste just nu och att DU är nöjd och mår bra är A och O. Det är ju faktiskt du som bär på ert barn. Jag är övertygad om att M håller med om det!
Så mitt tips: vill du inte ha hem folk så bjud absolut inte hem folk!! Då kan väl ni i så fall äta ute, eller hemma hos vänner så att du kan åka hem när du känner för det!
Och om ni skulle bjuda hem folk så tycker jag absolut att man kan säga en tid då de får gå. Vill ni inte berätta varför så hitta på ngt!
Kramar
Oj, vad svårt. Förstår verkligen att det är ett dilemma. Tänk om man kunde bjuda hem sina vänner som på ett barnkalas, med bestämda tider för när det börjar och slutar.
SvaraRaderaMen kan ni inte försöka säga något redan när ni ringer, som att ni ska upp tidigt dan efter. Så att vännerna förstår att det inte behöver bli ett sjöslag, men att de ändå känner att ni vill träffa dem.
I värsta fall får både du och M börja gäspa vid halvtolvsnåret, och mumla nåt om att ni känner er förkylda och trötta.
men gud..halv sex? ja då e nog vi tråkmånsar vi med, vi tycker tyo 02-03 max...men då ska d vara ngt speciellt..... ;P tycker faktiskt att han kan ha lite förståelse för dig oxå... viktigast är väl att du mår bra...du bär ju faktiskt på ert barn...
SvaraRaderaAlltså grejjen med quorn är ju att d inte smakar så mkt...så hemligheten ligger i att marienra VÄL.
Jag brukar lägga dem i marinat typ minst 2 timmar...
Jag tycker att d är ett bra alternativ när man e hungrig och inte orkar göra värsta middan..d går ju snabbt i ugnen.. ;P
kram gumman!
http://smultronpastra.blogg.se
Vet era vänner att du är gravid? I så fall tycker jag definitivt att du kan förklara att du är mycket tröttare än normalt, att du tycker det är jättetrevligt att de kommer över, men att du inte orkar hålla igång lika sent som vanligt. Jag menar, det "normala" är väl ändå att man avslutar en middagsbjudning åtminstone framåt 00.00-01.00? Hålla igång till bortåt 06.00 tycker i alla fall jag låter rätt extremt - och då är ändå jag nattuggla. :-)
SvaraRaderaTack M, du är fin du!
SvaraRaderaKram från Tovalisa