Jag mår bättre. Inte bra, men bättre. Inte jag-kan-äta-vad-som-helst-bra, men jag-kan-äta-lite-mer-bättre. Jag borde kanske vara glad och tacksam över att gå omkring och bara vara halvillamående, istället för som dom tio föregående dagarna - spyan-i-halsen-illamående. Jag borde vara glad och tacksam. Men det är jag inte.
När vi var på VUL förra veckan frågade läkaren hur jag mådde. "Bra men trött och illamående" svarade jag. "Det är normalt" sa hon, "inget att oroa sig över. Snarare ska man då oroa sig om man slutar må illa" sa hon och skrattade lite.
Jag skrattade också. Då. Inte nu. Nu ekar hennes ord i min hjärna som en gnagande oro kring mitt något bättre tillstånd. Jag hoppas oron är obefogad. Jag försöker att slå bort den och bara leva i mitt lyckorusiga jag. Men ibland kommer den och skuggar tillvaron.
Sjukstuga
-
Gittan har varit sjuk och jag med. När man är 40 år och har mycket feber
(mellan 39 och 40) i tre dagar, blir man inte så kaxig. Då kan det bli så
att man ...
8 år sedan
Inlägg
Den här gången klarar du det! Det klart det kommer att gå bra. Förstår att den där oron kommer att smyga sig på då och då, men det klart att det kommer att hålla hela vägen!
SvaraRaderaUsch vad dumt sagt av henne. Jag har ju inte mått illa alls under mina 10 veckor och har inte oroat mig över det, men när man hör vad hon sa så kommer det såklart en liten oro fram...
SvaraRaderaNu är jag dock övertygad om att varken du eller jag behöver oroa oss för "icke illamåendet" utan det är helt normalt. KRAM
Under min förra graviditet låg jag till sängs med en plasthink alternativt på knä framför toaletten tom v 16. Men tom i det tillståndet hade jag "bra" dagar. Och jag kände precis som du! "Vad nu? Vad är fel? Varför mår jag inte illa? osv."
SvaraRaderaSå jag tröstar med att illamåendet nog kommer tillbaka. ;-)
Men å andra sidan "ska" det ju faktiskt vara värst i början av graviditeten när hcg-värdet stiger som kraftigast.
Alltså: Allt är säkert som det ska! Så det så.
Men vad, oftast mår man ju tjyvens bara så där i början. Klantigt av henne att säga så.
SvaraRaderaHej!
SvaraRaderaHåller med att det var illa valda ord av barnmorskan. Det där med oron är dock intressant! Jag trodde att jag skulle vara överlycklig över att äntligen vara gravid, men oron kan ofta ta över. När jag berättade om min oro för mf med barnmorskan på kliniken så svarade hon "- Orolig? Det kommer du vara 20 år framöver", och det stämmer nog helt säkert. Allt kommer gå bra! Du har ju sett hjärtat slå! Det blir en bebis!