ET, IVF2

Nu är dom här små raringarna tillbaka i mitt liv. Morgon, middag och kväll och ett konstant användande av trosskydd. Bästa preventivmedlet ever, dessutom råder ju vår klinik oss att avstå från sex till testdagen.

Testdagen ja, för nu har vi ett ägg i mig! Jippie! Av dom åtta befruktade var alla fina men bara två var toppägg. Ett fick jag, ett fick frysen. Dom ytterligare sex hade, sa Doktor K, varit bra nog för färskförsök men inte för frysförsök. Undras då varför man inte använde dom nu istället? Fast jättebra är väl alltid bättre än bra. Och jag mår bra, känner mig bra, är lyckligt lycklig och vansinnigt förhoppningsfull.

Doktor K tycker jag mycket om. Hon är inte puttenuttegullig men samtidigt tar hon alla frågor på allvar utan att få en att känna sig som en idiot. Idag till exempel precis innan återföringen gjordes ett ultraljud för att kolla blåsorna. När jag klev ner från stolen frågade jag något jag läst om. På Familjeliv diskuteras nämligen vätskeansamlingar i äggledare som kan vara skadligt för embryot. Då sa hon åt mig att hoppa upp igen, tog fram ultraljudsmackapären och visade och förklarade. Det kan tydligen hända, men är inte särskilt vanligt och mina såg fina ut. Det tycker jag är att slå bort ett orosmoment på ett utomordentligt sätt. Hon kunde lika gärna sagt "det där är strunt, händer bara ett fåtal och i din journal står inget om något sånt, seså nu ska vi peta in det där ägget". Jag har träffat läkare som är så.

Jag är också väldigt svullen, något jag frågade om sist och fick till svar att "det är normalt" medan Doktor K visade på ultraljudet hur det ligger lite vätska från blåsorna i buken samt att äggledarna är lite svullna men att det är helt normalt. Båda säger "normalt" men på två vitt skilda sätt.

Kort till testdag den här gången. Bara 13 dagar. 23 september får vi testa hemma och den 24:e ska vi tillbaka till kliniken. Förhoppningsvis med ett plus i bagaget.