Ruvardag 7, IVF2

Halvtid. Om en vecka ska jag tillbaka till kliniken, men redan på tisdag får jag testa hemma. Jag har knappt hunnit nojja alls, vilket känns oerhört skönt. Det är att rekommendera att åka på häktisk (men rolig) jobbresa under ruvartiden - färre tillfällen att fundera.

Sist minns jag det som att inte en dag, inte en timme, knappt en minut gick utan att jag tänkte på embryot - skulle det fästa eller inte. Den här gången har jag inte hunnit. Jag har inte stressat, varje gång jag varit nära har jag försökt mig på lite flummiga meditativa tankar och lugnat pulsen, sen varje kväll har jag lagt handen där jag hoppas något växer just nu och tänkt vackra tankar.

Men visst kom den förresten, frågan. Efter att ha ratat koffein, vin och till sist räkor var det en i sällskapet som sa "det är för att du är med barn va"? Jag svarade "det är väldigt tidigt men jag vill vara försiktig" typ, sen var det hela ur världen.

De jag reste med är alla yngre än jag, så historier om egna barn uteblev naturligt och intresset var helt enkelt inte särskilt stort. Något jag var tacksam över. Däremot började dom själva prata om när dom skulle skaffa barn (hatar det utrycket lika mycket som alla andra IVF-are, men det var vad som användes). Du vet "ja jag vill ju göra ditten och datten först, så om... fyra år, då är jag 33 det blir perfekt". Jag ville bara skrika "vänta inte, gör det inte, när du är 33 och märker att det inte är så lätt, då har du inte lika mycket tid att spela på. Det är inte bara att SKAFFA."

Men naturligtvis gjorde jag inte det. Jag satt tyst och log och kände att det kanske, kanske brister om jag ger mig in i den här diskussionen, så jag avstod. Dessutom var dom alla vinglada vid det här laget och samtalsämnet byttes snabbt. Så som det gör när man är lite lätt påverkad. Det är trevligt när man är det själv, när man sitter nykter däremot är det bara förvirrande och emellanåt lite tröttsamt. En sak är säker, nykterist kommer jag aldrig bli och nykterister kommer jag aldrig förstå. Jag kommer inte förstå hur dom klarar av att umgås med påverkade människor. Puh.