Läser hur jag kände just den här dagen förra behandlingen. Skillnaden är milsvid. Jag oroade mig djupt över vad jag skulle göra om vi misslyckades. Redan dagen innan, dag åtta, hade jag börjat nojja över toalettbesök. Du vet, vänta så länge som möjligt med att gå, sen ta ett djupt andetag innan man tittar på pappret efter blod. Jag skrev också om molvärk som sedan strålade ner i benen, om svullen mage och andra besvär.
Den här gången känner jag... ingenting. Jag mår precis som vanligt. Känner inte av något särskilt i magtrakten. Visst, det var lite ömt direkt efter ÄP och ET och efter det har det huggit till någon gång i äggstockstrakten, men inget allvarligt, inget som oroat mig.
Det är ju konstigt, att nu börja nojja över nojjor som inte finns. Jag motar nojjorna över uteblivna nojjor med tankar på att det ju faktiskt gick fel förra gången. Symptom slutade med minus, kanske att icke-symptom kan sluta med plus?
Ebba, Tudorienne, Ekomamman och andra!
-
Jag är här! *Viftar med handen*
Ja, jag ska göra ett försök att skriva lite blogg.
Tack snälla ni, för att ni fortfarande tittar in här ibland.
9 år sedan
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar