Tack för fina kommentarer igår. det värmer på ett annat sätt än när "vanliga-vi-kan-få-barn-på-naturlig-väg" lämnar tröstande ord. Tack.
Gårdagen var naturligtvis vidrig. Jag hoppades så. Jag trodde så. Ända till jag skulle ta testet och insåg att det med morgonurinen även kom lite blod. När bara ett streck uppenbarade sig på testplattan kom tårarna. Och dom slutade inte.
Vi bara låg och höll om varandra och jag kände mig som världens största svikare. Det är mina äggledare som är trasiga, efter ett dumt tonårsbeslut, vi har enligt läkarna "dom bästa chanser" eftersom vi vid ett tillfälle blivit gravida själva (det som slutade i utomkveds) och eftersom mina ägg lätt blir befruktade. Ändå inget. Två gånger inget. Varför vill inte min kropp?
M säger dom finaste saker. Han säger "huvudsaken att du och jag har det bra, att du och jag har varandra, får vi barn är det sen en bonus men du och jag är det viktigaste". Jag sa det inte då, men det är en bonus jag inte kan tänka mig att vara utan.
Att komma till jobbet var ett helvete. Jag har fördelen att kunna arbeta en del hemma, det gjorde jag fram till lunch men sen var jag tvungen att åka in. Jag gjorde det med tårarna brännande innanför ögonlocken och en stor klump i halsen. Det kändes som jag inte kunde andas ordentligt. Att andetagen inte räckte längs ner i lungorna på något sätt.
Jag pratade med pappa som sa "se framåt". Jag svarade att "idag kan jag väl få vara ledsen, sen imorgon vet jag att jag måste blicka framåt istället för att grotta ner mig i misslyckandet, men idag kan jag väl bara få vara ledsen?" "Ja" sa pappa "men bara idag".
Och idag är en annan dag. Idag är dagen efter. Idag är en dag då det fortfarande sitter en klump i magen men det är en klump jag försöker låta bli att tänka på. Istället ska jag ringa landstinget som borde ta emot oss snart (tänk, när vi ställde oss i den kön sa jag "aldrig att jag väntar så länge...") och vi ska på återbesök hos kliniken. Jag ser framåt, med tungt sinne visserligen, men ändå framåt.
Inlägg
Fy fan, så orättvist livet är! Jag skulle bara vilja ge dig en stor varm kram!
SvaraRaderaFörsök att inte gräma dig över det där med första pojkvännen, den som gjorde det största felet var ju faktiskt läkaren som inte tog ngt prov. Oansvarig pojkvän kan man ju också tycka, han borde testat sig innan han hade sex med ngn ny efter att ha haft oskyddat. Men han var väl bara ung och dum, fast det hjälper ju inte dig.
Du verkar iaf ha en underbar man och även om jag också tänker precis som du att "det är en bonus jag inte vill leva utan", så försöker jag uppskatta att vi har varann och njuta av det tills den dagen vi har vårt barn. För det tror jag att vi kommer få, på ett eller annat sätt och det tror jag om er också!
Tillåt dig att sörja nu och sen kan ni ta nya tag och se framåt. Förr eller senare kommer det gå, det tror jag!!
Kram
Sörj så länge du behöver. Var ledsen mer än en dag. Det är tungt, det är oerhört tungt med misslyckande efter misslyckande. Ingen annan än de som gått igenom det själv förstår det. Men om du inte tillåter dig att sörja så kommer det tillbaka till slut. När det verkligen inte passar.
SvaraRaderaVid nåt tillfälle måste man välja framtiden och hoppet, men jag tror inte det går att göra det om inte sorgen tillåtits.
Mannen verkar jättefin! Krama honom extra hårt och gråt lite mer. Kram
Neej, så ledsen jag är med er!
SvaraRaderaSörj så länge du behöver för det är bättre att göra det nu på en gång än att det kommer tillbaka sen.
Skickar massvis med kramar till er båda.
Krama om, krama om, det skulle jag vilja göra nu. Krama om.
SvaraRaderaDu måste vara ledsen tills du inte är det mer, så enkelt är det. Tillåt dig själv det, annars gör du dig illa.
Puss och kram också på den fina mannen, det bästa är att ni faktiskt har varandra.
Ah, vännen. :-(
SvaraRaderaDet gör ont att läsa om din smärta och din sorg. Klart att du måste låta den sorgen komma ut.
Men din pappa är nog en klok man, så följ hans råd om du kan. Sörj nu och blicka framåt sedan. Men nu vill man naturligtvis att tiden ska gå blixtsnabbt så att det snart blir dags för nästa försök. Denna eviga väntan...
Men du, det kommer funka. Rent statistiskt funkar det nästa gång. Det kommer funka. Det är ju dina äggledare som inte funkar, inte din livmoder. Ni har blivit gravida på egen hand. Dina ägg är av god kvalitet. Ni har de bästa av chanser. Det kommer funka. Det kommer funka. Det kommer funka.
Kram!
Åh nej, så synd att det inte gick M! Jag har inte varit hemma och kunnat följa dig. Förstår att du/ni är förtvivlade och att tankarna far åt alla håll. Som du skriver, man måste få vara ledsen ett tag för att bearbeta innan man kommer igen. Så fin han låter, din M. Kramar! /Z
SvaraRadera