Imorse hade jag ett viktigt möte. Det högg till lite i magen, nästan på "mensvis". Då slog det mig - vad gör jag egentligen om mensen kommer?
Jag har ju ingen aning om hur jag kommer reagera. Kommer jag ens KUNNA gå och jobba? Tänk om den kommit imorse innan det här mötet, vad hade jag gjort då? Till saken hör att jag har ett jobb som jag inte bara kan "lämna över" till någon annan. Det krävs liksom att det är jag som gör det. Och ingen på jobbet vet ju. Jag kan inte bara ringa och säga "jag jobbar hemma idag", jag behöver vara där och kan jag inte vara där bör min chef veta det kvällen innan för att kunna ersätta.
"Vad gör jag då"? frågade M. "Ska jag gå hem från jobbet också"?
"Jag vet inte" sa jag. Jag vet inte hur det kommer kännas, jag vet ju bara hur omtumlande förtvivlat det var när jag förstod att jag höll på att förlora embryot när utomkvedshavandeskapet yttrade sig. Så vill jag aldrig må igen. Kommer dom känslorna tillbaka är jobbet en omöjlighet.
"Om du går hem, då gör jag det med, oavsett vad du säger" konstaterade M. "Men den ska inte komma".
Näe, det ska den inte.
Sjukstuga
-
Gittan har varit sjuk och jag med. När man är 40 år och har mycket feber
(mellan 39 och 40) i tre dagar, blir man inte så kaxig. Då kan det bli så
att man ...
8 år sedan
Inlägg
M låter underbar! Båda M:n låter underbara!
SvaraRaderaDet är klart att den inte kommer, mensen. Solklart.
Jag berättade om min IVF för min chef senaste vecka. Jag ville säga något i och med att det hände att jag var tvungen att plötsligt vara borta från tex. möten och för att jag inte känt att jag gör världens bästa jobb alla gånger. Det kändes bra att berätta. Nu har jag berättat varför jag kanske inte orar ge 100% dygnet runt.
Nej det ska inte komma någon mens!!!
SvaraRaderaJag är kanske lite tjatig, men glöm inte att det kan komma en blödning även om du är gravid så "gräv inte ner dig" om det blir rött i trosan. KRAM
M låter verkligen suverän!
SvaraRaderaJag förstår din oro och jag har samma tankar, men det får vi se på tisdag!
Eluide:
SvaraRaderaM är underbar :o) och än har mensen inte kommit, även om värken fortfarande är kvar och oroar.
Jag funderade på att berätta för min chef. Han vet ju om mitt utomkvedshavandeskap och alla turer därefter i och med att jag var tvungen att akutopereras och var sjukskriven i tre veckor, men nu... jag orkar inte. Mest för att jag inte vill att dom ska veta om det inte funkar. Då vill jag vara nära mina kära och inte få sympati från kolleger, som naturligtvis menar väl och är söta, men jag vill inte prata om det med dom, om du förstår.
Maria:
Jag lovar att inte gräva ner mig om det blir rött. Eller, jag lovar att jag ska försöka att inte göra det. :o)
Kram!
Åsa:
Tisdag kommer närmre och närmre, snart är det dags! Hoppas allt går bra för dig!