En svår sak med den egna barnlösheten är andras barnlycka.
För mig har det varit svårt i alla fall. Jag blir naturligtvis lite avundsjuk - men det är inte där det svåra ligger. Det svåra är nyblivna föräldrars ängslighet att visa mig sin lycka. Deras rädsla att såra mig, deras tippande på tå kring oss och vår situation. Jag säger inte att det alltid är så, men det händer.
Jag vill att vi blir behandlad som alla andra vänner. Jag vill också vara delaktig i dessa nya föräldrars bubblande lycka, det gör mig ledsen att vi inte kan få barn men det gör mig än mer ledsen när vänner inte törs dela sin barnlycka med oss.
Ikväll sätter jag spruta nummer tio i magen och hoppas att den där barnlyckan kommer till oss snart också.
Det har förresten börjat göra ont kring äggstockarna, hoppas hoppas hoppas att dom på ultraljudet imorgon säger att det är dags för kvällsspruta. Ont och ont förresten. Det känns ungefär som när man är så kissnödig att det gör ont, den känslan utan att egentligen vara kissnödig.
Om jag får ta sprutan imorgon blir det äggplock onsdag morgon... Hoppas.
Sjukstuga
-
Gittan har varit sjuk och jag med. När man är 40 år och har mycket feber
(mellan 39 och 40) i tre dagar, blir man inte så kaxig. Då kan det bli så
att man ...
8 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar