Ruvardag 12

Intimt igen. Eller möjligtvis till och med intimare.

Det som åker upp, måste komma ner, så även med Progesteronet. Hittills har det varit kritvitt det som kommit ut och eventuella flytningar genomskinliga. Tills nyss. Det var... färgat. Ytterst lätt i någon slags vattnig aprikos nyans. Så ljust att jag först bara anade det, sen synade pappret nära. Nära.

Det måste nästan vara en lustig syn, där sitter jag på toan med kisspappret ända uppe vid näsan. När jag ändå hade det där passade jag på att lukta. Ja nu börjar jag tro att killarna i vita rockar ska komma och sätta på mig en tröja med långa ärmar snart. Jag luktade för att känna efter om där fanns någon bloddoft. Det gjorde det inte, det doftade... ingenting.

Nu hoppas jag att det är ingenting, men naturligtvis värker det lite i magen på mensvis och mycket i hjärtat på vi-kan-inte-få-barn-viset.