Äggplockardagen

Hemma igen från ÄP. Jag var där kvart-i-nio och nu är klockan kvart-över-tolv, så man får väl säga att det gick snabbt.

Dessutom gick allt över förväntan. Jag hade lite förberett mig på det värsta så allt bättre än det var bra. Det knepigaste var nog M:s spermaprov. Han skulle leverera hemma och ta med sig provet. Han ville inte att jag skulle vara där, så jag hade tänkt gå ut och äta frukost. Men eller hur? Jag var ju fastande. "Hej, jag sitter här. Nej inget kaffe tack, inget te heller. Vatten? Näe, inte det heller. Ingenting faktiskt. Jag ska bara ta upp lite plats här."

Det fick bli en promenad istället. "Ge mig tio minuter" sa M. Men eller hur? Jag blev mer och mer stressad av att inte höra av honom, men kunde ju inte ringa heller. Tänk om det precis skulle hända så "ring ring". Inte bra.

Efter tjugo minuter ringde en lätt stressad M. "Möt mig vid tunnelbanan". Han var halvt förtvivlad. "Jag fick panik, det gick bara inte. Den blev inte hård, jag kände mig stressad, sen precis när jag trodde det var dags och sträckte mig efter röret så försvann det. Det är ju svårt när man liksom börjar på noll. Jag fick ont i armen, fick ta vänstern, det gick inte, sen var det bara att tokrunka". Hahaha! Ja förlåt, man ska väl inte skratta, men lite småfnissig blev jag.

Med spermaprovet innanför byxlinningen kom vi precis i tid!

När vi kom dit fick vi först prata med läkaren som bland annat frågade om vi ville att det skulle sättas i två embryon om det var så att man inte hade något "toppägg". Vilket beslut att fatta sådär på en halvminut. Jag gissar att om vi sagt att vi ville fundera hade det gått bra, men vi har pratat om det tidigare och varit överrens om att så vill vi ha det. Tvillingar vore en dröm.

Sen var det till att byta om. Snygga långstrumpor och blå rock. In i operationssalen där jag fick lugnande, smärtstillande stolpiller (mycket märkligt att ha någon peta in ett piller i rumpan på en...) och sen vaginal lokalbedövning. Det var klart innan jag ens reagerat över att något hände. Sen sa läkaren "då går jag in med ultraljudet" för att sekunden efter (kändes det som) säga "då var första blåsan tömd".

Tre på höger sida, sju på vänster. Tio ägg! En praktskörd tycker jag. Jag var ju lite orolig efter VUL i måndags då bara två blåsor utvecklat sig ordentligt. Det här var toppen! Åtta är snittet på kliniken sa dom, och många är inte alltid bäst. Tydligen så kan flera vara omogna då, så jag känner mig supernöjd.

Sen fick jag vila och fick efterlängtad frukost. "När det inte gör ont och när du har kissat får du gå" sa dom. Jag fick med några Citadon och uppmanades att fira ikväll med ett glas vin! Det var som att Syster N läst mina tankar! Oj vad härligt det ska bli.

Första toalettbesöket var lite chockartat, men ändå inget efter utomkvedshavandeskapsoperationen (långt ord, är det ens ett ord...?). Rätt mycket blod och en läbbig klump. Men nu när jag kom hem och gick på toa var där bara lite blod, så det är helt som det ska.

Nu ska jag krypa upp i soffan, titta på en film och kanske somna lite. M jobbar hemma och ska laga god mat lite senare. Sen blir det vin. Det här ska firas.

Imorgon förmiddag ska dom ringa och säga hur det går för äggen. Leker dom som dom ska med M:s småkillar. Hoppas, hoppas, hoppas!